Åtta timmar i en divan… Det gör inga underverk för kroppen det heller. Men fine, det var det jag orkade idag, men nu är jag helt slut i nacken. Värsta gamstilen är resultatet av att halvligga i divanen med datorn i knät.
Nu måste jag bara luta huvudet lite tillbaka mot nackstödet och samla ihop mina ärenden lite, sen får det vara nog för idag.
… utanför fönstret.
Regnet piskar ner, vinden viner, lamporna blinkar lite här hemma. Får se hur länge till jag har ström…
Idag kom jag ungefär så långt som ut till tv-rummet. Där välte jag ner i divanen och kände att “hit men inte längre…”
Ryggen är ur funktion och jag ringer och frågar chefen om jag kan jobba hemma, vilket går bra. Så nu sitter jag här i divanen, telefonlurarna inpluggade i öronen, datorn i knät, ett vattenglas på bordet och mitt kollegieblock och penna jämte mig. Uppkopplad och inloggad på den managementserver. Därmed kan jag istort sett göra allt jag skulle göra på jobbet. Förutom att starta om accesspunkter, det är inte lika lätt när man sitter bänkad två mil från campus.
Nu kurrar magen lite, jag är hungrig, sugen och skulle dessutom gärna ta en kopp te… Men det finns ju ingen servitör här hemma. Suck, ska försöka välta mig upp ur divanen snart.
Snart…
sbriland 