Chockade?

Min kvällsmat igår… En maträtt från barndommen. Fiskpinnar med potatismos, majonäs och rivna morötter. Första gången jag äter fisk på säkert 10-12 år.

Status = koma

Hem från jobbet. Hämta upp en varm kille på dagis, körde direkt vidare till Lekeryd för att äntligen göra mjukglass-premiären. Åhh så gott det var. Därefter hem, av med kläderna och plums i poolen som nu är riktigt behagligt varm…
Över till släkt-grannarna som idag införkaffat likadan pool. Hem igen och laga mat. Mat i magen och sen “godnatt”, hjärnan och kroppen stannade. In i sängen och ligga där som i en koma. Noel somnar jämte mig och för 15 minuter sedan lyckades jag få fram några signaler till kroppen om att ta mig upp ur sängen, ut till köket och där rotade jag i Noels “kalas-godis-påse” och hittade en såndär mini-bilar-påse. Noel gillar inte dem, tänker jag och slukar den framför datorn där jag förklarar för Försäkringskassan hur jag även förra veckan fick en koma-attack och missade att anmäla föräldraledigt i fredags.

Nu när de där 15 ahlgrensbilarna har kommit ner i magen och sockret har skickat ut ett “vakna” är jag klar och tänker återgå till sängen. Borde gå ut och gå, men jag orkar inte…

Noel har tre dagar kvar till semester.
Johan har fyra dagar kvar till semester.
Jag har elva dagar kvar till semester.

Propert klädd…

Vi förbereder oss för EU möte här på HJ och det är en hel del fix och trix som ska göras denna veckan. Tydligen inte bara tekniska grejer heller. Jag måste nämligen gå och införskaffa mig ett par nylonstrumpor. Det råder klädkod “proper” och med det menas det tydligen att jag som kvinna inte ska visa upp för mycket tår eller nakna ben och vrister.

Eftersom min garderob inte innehåller några nylonstrumpor så får jag väl helt enkelt gå och införskaffa då. Så inte SÄPO haffar mig… Det räcker alltså inte med mina tights / leggins utan jag måste täcka min vrister så ingen tar anstöt av dem.

Det gör mig lite irriterad, men det är väl smällar man får ta. Det gäller ju bara i en vecka och sen kan jag återgå till att vara en “slusk” igen…

Sommar

Det blev något av en långhelg för mig. Visserligen inleddes dem i torsdags med migrän vilket knappast kan kallas trevligt eller avslappnande. Mest sova sova sova och så småningom vakna till liv och känna sig som en urlakad trasa i en dag. Men man överlever ju. Fredagen tillbringades med Noel vid poolen på baksidan. Jäkla kallt fortfarande men Noel badar ändå. Jag ligger i solen och bränner mig, som vanligt. På kvällen träffar vi F&J som snart ska ha barn och Noel undrar nyfiket om den (bebisen) kommer att komma under kvällen…
Vi drar oss hemmåt i sommarnatten, ut från deras dörr på mysiga kålgården. Strosar till bilen mellan trähus med innergårdar, kullerstenar, träd och staket. Ska man bo i Jönköping så ska man nog bo där de bor, finare område får man leta efter.

Lördag tillbringar vi dels vid poolen, dels träffar vi mina kusiner och firar ett bröllop som ägt rum någonstans i Europa. Jag tror jag träffade mina kusiner för typ 10 år sedan sist…

Hem igen och – poolen.

Idag, söndag, poolen och den börjar faktiskt bli varm. Jag övertalades att bada igår och det var kallt tycker jag, men idag kan det hända att jag tar ett dopp frivilligt. Kan hända att man blir sugen på det efter att ha rensat landet som jag just nu står i begrepp att göra.

Vi har med andra ord en underbar sommarhelg här hemma. Just nu känner jag att det där med utlandssemester inte känns så nödvändigt.

Vad händer med skorna?

Jag har många gånger reflekterat över att det ligger en udda sko ute på vägen. Kan vara på en motorväg eller en avfart eller en helt vanlig väg… Varför ligger det en sko där? Inte för att det skulle vara mer förståeligt om det låg ett par skor där eller så. Men om man lyckas med att tappa ut en sko från bilen, stannar man inte då och vänder och hämtar upp skon igen?

Igår låg det en sko mitt i avfarten mot öggestorp på nässjövägen. Mitt i vägen, en brun herrsko. Hur har den kommit dit? Är det ingen som saknar den?

Hur fan tappar man en sko mitt på vägen???
Jag har frågat lillsis om saken men hon var lika frågande till detta som mig. Kan nån förklara detta för oss? Vi har faktiskt viktigare saker att tänka på i bilen än övergivna skor. Tex ska vi hoppa över reflexstolpar eller se till att hästar inte krashar… 🙂

Schhh

Snacka om att man får dåligt samvete när man inte kommer ihåg vilket datum ens brorsbarn fyller år. Jag kan inte komma på om det är den 27,28 eller 29 juni.

Dock har jag ju ett säkert sätt att ta reda på det utan att ringa och fråga brossan. Jag googlar på finalen i fotbolls EM 2008. Jag vet att Lucas föddes samma dag som finalen. Bingo – 29:e juni.

Räkmacketeori

Är inne i en period då jag inte direkt tycker synd om mig själv, men ändå känner att det är lite tungt just nu. Försökte förklara för Johan igår att “jag också vill åka lite räkmacka nån gång.” Att man har lite flyt och allt går i ens väg…

Johan kom med följande nybanande teori:

“Du äter ju inte räkor, kanske är det därför? Du vet, ostmackor, det är inte alls lika roligt som räkmackor…”

Senare på kvällen låg jag i sängen och skämdes lite. Jag har ett helt fantastiskt bra liv. Jag har allt och bara för att allt inte går min väg jämt så behöver jag ju inte gnälla. Ostmackelivet är helt ok.

Hur tänkte jag?

I våras när det var dags att boka in semesterplanerna här på jobbet var jag helt övertygad om att jag ville ha sen semester. Jag har fått för mig att om man har sen semester så känns det inte så långt till nästa lediga period… (smart va…)

Men nu känns det som ett helt tokigt beslut. Jag vill vara ledig typ från nästa vecka. Inte jobba tre veckor till. Jag vill plugga ut, plugga av och bara slappa. Fast å andra sidan vill jag nog ha lite varmare temperatur ute. Och sen vill jag att mina semesterveckor går väääldigt långsamt. Ska ha hela fem veckor denna sommar, känns hisnande mycket. Men de lär väl vara borta i ett huj misstänker jag.

Johan har semester en vecka tidigare en mig. Min plan där var att han då kunde fixa “det_tråkiga_måste_fixet” den veckan och sen kan vi dra iväg och ha semester. Har inte helt lyckats sälja in denna idé, men jag jobbar på det.

Tre veckor kvar alltså… tre veckor… 14 arbetsdagar…

Tillgänglig igen…

Upptäckte i lördags morse att det inte gick att ringa till min mobiltelefon. “Simkortet inaktivt” stod det i displayen. Va…. Jag sätter igång och demonterar telefonen typ 10 ggr innan jag erkänner att den faktiskt inte funkar. Johans mobil är dessutom urladdad och när har han någonsinn tagit med sig en laddare?

Alltså ska jag gå i två dagar utan att vara tillgänglig på mobilen. Jag pratar verkligen inte mycket i telefonen, men jag avskyr att inte ha den tillhands om nått händer.

Mycket riktigt får jag skäll av lillsis när jag hemmifrån på söndagskvällen ringer henne. Förklarar att telefonskrället lagt av men hon lyssnar inte på det örat. Det första jag gjorde när jag kom till jobbet idag var att gå bort till Telia Butiken och få ett nytt sim-kort. Uppkopplad så att säga igen. Men har inte fått några roliga samtal ändå. Lillsis som ringde och skällde på mig igen. Kanske ska jag skippa det här med mobiltelefon…?

Knappast.

Katten också

Ja, han överlevde både resa till och från stugan. Fast det var nära ögat ett tag. Stackars Max gillar verkligen inte att åka bil. Däremot så stormtrivdes han nere i stugan. Han har inte varit där sedan han försvann en vecka och gav mig magsår deluxe. Men nu är han alltså tillbaka och har dessutom fått en alldeles egen stuga att hållas i. Det är klart, vi får också bo i ett hörn hos honom, men sängen är helt klart hans plats…

När det var dags att åka hem så höll kräket mig vaken nästan hela vägen trots att jag hade både kudde, ett fällt bilsäte och en trötthet som nästan golvade mig. Jäkla katt till att jama “Staaaaackars mig… staaaaackars miiiiig…”

Nu ligger han här helt utslagen i soffan. Lantlivet har tagit ut sin rätt.