Att känna sig som ett dåligt skämt…

Det är lite så jag känt mig nu ett tag. Som ett dåligt skämt. När jag äntligen började känna mig piggare och inte hosta så förbannat, så åkte jag på ett ryggskott…

När jag vaknade på natten med full kramp i hela ryggen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag grät mest förstås, men under natten när jag satt i soffan och försökte hitta en ställning som jag kunde andas och inte få panik i, då såg man ju ändå lite komik i det hela.

Men ryggskott ger sig. Och lagom till att det släppte så kom det en ny förkylning i familjen, med mig i spetsen såklart.

Men det går framåt. Jag har till och med börjat ta trapporna uppåt nu. Det är flåsigt men det ska jobbas bort. Blir inte förkylningen värre än såhär, så ska det nog plockas in en motionscykel framöver.

Imorse när vi lämnade barnen på dagis möttes vi av två lappar: “Vi har fall av magsjuka” och “Vi har fall av springmask på avdelningen”.

Hejja hejja…

Advertisements

Nya prover…

Ringde vårdcentralen idag igen och fick komma till min läkare ganska omedelbart. Nya blodprover, lyssnar på lungorna och ja, det går verkligen inte fort framåt. Även om proverna iaf visar att det blir bättre.

Så skönt att höra att jag gör framsteg, även om de inte är några jättekliv direkt.

Men att börja jobba 100% går inte. Så jag blir fortsatt sjukskriven på 50% i 2 veckor till. Fick dessutom lite ny hostmedicin som ska hjälpa mig att få upp slemmet ur lungorna.

Så kunde bara skallen vara på min sida också så kanske jag snart känner mig piggare…

Att klara av en halvtid…

Denna vecka jobbar jag halvtid och det är en utmaning. Både i att faktiskt orka jobba en halvdag och genomföra möten med en hosta som kommer och går, flåsa som en blåsbälg varje gång jag pratar en längre stund. Men också att försöka hinna med det man planerar att göra. Det är så lätt att tro att man ska hinna mycket mer än man faktiskt gör på en halv dag.

Det känns ohållbart just nu.

Värst är väl egentligen hostan som fortfarande är lika jobbig. Lungan som gör ont och som grädden på moset har skallen börjat göra ont igen när jag hostar…

Börjar bli rätt trött på hela situationen.

Men vad kul det är att vara igång och jobba igen. Träffa kollegorna, planera, förbereda – jag har ju ett otroligt roligt jobb. Så är det bara!

Så blev det tisdag…

Efter att jag lämnat barn på skola och dagis så var det hög tid för vila igen. Alltså, orken finns inte längre. Den är nån helt annanstans.

Välte ner i soffan och låg där och hostade och knarrade ett par timmar innan jag kände mig tillräckligt pigg för att åka in till jobbet och kopiera läkarintyget på sjukskrivningen och lämna in. Väl uppe på jobbet var jag helt utmattad. Men pratade med kollegor och chef en stund innan jag tog mig till bilen igen och åkte hem.

Blev en konstigt hackig dag. Korta vilopauser mellan hämtning och lämning av barn. I eftermiddags satt jag vid köksbordet och nickade till ett par gånger.

Nu har jag duschat, så egentligen är det fritt fram att somna, eller bara ligga och slökolla på något. Orkar bara inte bestämma mig för vad…

Imorgon är det onsdag. Är det då det vänder? Den förlamande tröttheten försvinner och lugnet och återhämtningen känns närmare?

Jag hoppas det.

Dålig dag…

Måndag. Johan åkte tidigt imorse och jag tog barnen till skola och dagis. Sen hem. Hade lovat mig själv en lugn dag idag.

Och lugn är den. Minst sagt. Känner mig helt däckad idag. Trött. Hostig. Luftrören knarrar och jag orkar ingenting.

Tappade en hel tallrik bulgur över köksgolvet när jag skulle värma mig lite lunch. Det blev för mycket. Jag gick och lade mig i soffan i två timmar innan jag orkade gå upp igen och städa undan från golvet.

Om en stund är det dags att hämta barnen. Ska se om jag orkar ta tag i mig själv strax.