En såndär dag…

De kommer ju gärna då och då, dagarna då man känner, “alltså, den här dagen kunde ju kvitta”. De dyker ju upp när man minst anar det…
Men idag har jag inte bara haft en sån dag, utan en såndär dag då inget gått min väg. Inget.

Jag har suttit i bilen med tårarna rinnande nerför kinderna och bara tänkt att “Nu räcker det!”, men då har någon högre makt tittat ner, säkert hånfullt, och sedan tänkt, “äh, lite mer klarar hon…” Och fortsatt ösa skit på mig.

De är så orättvisa de här dagarna. Nästa gång tänker jag vägra gå upp. Jag ska tjurigt ligga kvar i sängen och stirra upp i taket och väsa åt de högre makterna: “Inte en jävla chans att jag tar detta idag!”

Advertisements

Det blev värre…

Jag fick nog av att gå och glo på “rummet Gud glömde” och satte igång med att tömma rummet. Jag fyllde kassar, tvättkorgar mm fulla med lakan, kläder, gardiner. Sen tryckte jag ner alla mina egna kläder i korgar, sorterade ut det sista  ur tjejernas del och lagom till att Johan kom hem, hade jag tömt garderoben sånär på galgkläderna.

Man trollar ju inte bort ett antal kubikmeter kläder mm, men lösningen var som sagt att göra saker och ting mycket värre, innan det blir bättre. Så jag öste in det i det rum vi har avsatt för datorer… Det var lagom poppis kan jag säga. Men det lär väl sätta press på oss att få rummen gjorda.

Så när Johan var hemma var det dags att montera ner garderobsdörrarna, som var tunga som as, konka ut dem på altanen och sedan skruva isär hela inredningen. När det var gjort stod vi där i ett tomt rum (om man bortser från Noels säng som huserar i ett hörn).

Jag gick fram och började pilla lite på tapeten som ska ner… Sen blev saker och ting ännu värre… Men det går ju inte sluta att pilla när man väl börjat. Därefter kom Nea. Sen kom Noel med 2 polare och sist Stella. Tror till och med att Johan pillade lite.
Det går att tävla om allt, vem som drar längst tapetremsa till exempel.

Idag har jag händerna fulla av småsår som svider, men det är ok, vi är på väg och även om vi just nu är i “det blir värre-statusen” så tror jag nog snart det blir bättre.

Så på to-do-listan står det nu:

* Köpa easycover tapetrulle
* Köpa färg
* Lägga papp
* Spackla och slipa
* Ringa pappa… (kan man flytta upp den lite?)

IMG_8646.JPG

En gång till…

För två veckor sedan hade vi magsjukan som hälsade på oss. Då var det mest Nea, men även Noel och Johan som kände av den. Givetvis var det helg och en familjemiddag som vi missade när vi ägnade natten åt att spy alternativt vänta på att någon annan skulle spy. Sedan höll vi oss hemma och roade oss med att riva en vägg, få nackspärr och käka smörgåsrån.

Nu, exakt två veckor senare så vaknade Nea på natten och hade ont i magen. Sen höll det på i timmar… Stackars liten.

Så allt som vi hade planerat på söndagen, IKEA tripp, garderobsfix mm, det fick liksom bara läggas på is. Jag gick runt som en zoombie och blängde lite på barnen som var tokpigga, inte ett spår av sömnbrist där.

Så den där renoveringen som vi är mitt inne i. Den går inte så fort. Minst sagt.
I vårt sovrum ser det ut som en bomb exploderat i garderoben. Hur mycket kan det rymmas bakom en vägg av skjutdörrar? Vi rensar ut, slänger, men det tar aldrig slut…
Och var ska man göra av allt om man inte har kommit iväg för att köpa garderoberna som ska stå i nya sovrummet? Det är något av moment 22 här…

Så stöket från sovrummen sprider sig runt i huset. Jag tror det kommer bli mycket mycket värre innan det blir bättre. Det känns sådär.

Tiden rullar på, precis som vanligt…

Det är mitten av november. Känns som hösten varit evighetslång, samtidigt som det bara är ett ögonblick sedan vi avslutade sommaren på Mallis.

I helgen firade vi att Stella äntligen blivit “friskförklarad” av kiropraktorn. Alla låsningar och inflammationer är nu borta i nacken och den är enligt honom “perfekt”. Förstå hur underbart det var att höra dessa ord. Att det äntligen har gett sig. Det tog nio månader. Nio månader med mer eller mindre konstant stress över hennes värk, dåliga nätter, bra dagar, dåliga dagar, bakslag och framgångar.
Nu kan vi iaf lägga det bakom oss och det skulle vi såklart fira! Vi tog med oss tjejerna och gick på bio i lördags. “Lassemajas dektektivbyrå”, popcorn och baconchips.

Nu börjar jag på allvar längta efter vintern. Jag vill ha kyla, snö och advent. Jag googlar runt på julbilder och drömmer mig bort om en idyllisk jul. Men i verkligheten har vi ännu inte bestämt hur vi ska göra till jul. Och när jag då och då lägger ifrån mig plattan, mätt på julbilder så inser jag att vi måste börja ta tag i julklappsbestyren om man nu inte ska behöva göra det dagarna innan jul…

Det finns ju en baksida och en framsida på det mesta…

 

När man är iväg en liten stund…

Satte mig på tåget med lite migränkänning, hunger och dessutom en åksjuketablett i magen i eftermiddags. Tåg är inte min grej alltså…

Men det gick. Migränen höll sig på avstånd och åksjuketabletten gjorde mig visserligen lite dåsig, men jag slapp den värsta illamåendekänslan. Framme i Göteborg traskade vi snabbt in till hotellet, checkade in, lämnade väskorna på rummen, ringde hem och sa godnatt till barnen och sen tog Kollegan A mig med till Pizza Hut. Jag har varit så sugen på panpizza sen vi stannade i Linköping på vägen hem från Stockholm för några veckor sedan och återupplivade PizzaHutsmaklökarna. Gud så gott!

Så idag bestämde jag maten. PizzaHut. Och när vi käkat upp våra pizzor, druckit upp och pratat klart gick vi tillbaka till hotellet. In på rummet och packa upp, sminka av, dra på sig mysbyxorna, koppla upp ipad mot trådlöst nät och nu tänker jag krypa ner i sängen och njuta av en hotellnatt.

Imorgon blir det lite sovmorgon innan hotellfrullen och sen bort till OP5 för två dagars konsulttid.

Kan bli bra det här.

Ska ringa hem och säga godnatt till Johan också. Tror att jag somnar rätt fort faktiskt.