En arbetsdag kvar. Idag. En dag.
Sen är vi långlediga. Jag inbillar mig att vi ska gå här hemma och mysa, ta det lugnt och bara njuta av att lulla runt dessa helgdagar. Inget bråk, inget stök… (Eller hur…)
Egentligen har vi inga planer alls. Julafton är spikad och känns helt perfekt. Vårt beslut att fira på hemmaplan har satt sig efter ett par år. Det finns alltid brytpunkter där man inser att man måste välja hur man vill ha det. Kanske skaffa egna traditioner, även om man tappar några andra. Vi väljer att inte fara runt på julafton. Det innebär att jag inte åker till mamma och pappa och firar med min familj denna dag. Men det här beslutet att fira på hemmaplan känner jag att jag har kunnat fatta just på grund av mamma och pappas starka stöd i att man måste välja själva.
Mina egna minnen från julafton är just det som jag vill skapa för mina egna barn. Lugn och ro och inget jäkt. Mamma och pappa har alltid funnits hemma på julafton. Inget resande fram och tillbaka. Inget jäktande och stressande. Bara en dag med värme och väntan. Så minns jag mina julaftonsdagar…
Strumpan när man vaknade på morgonen. Som var fylld med en liten påse med godis, hemmagjort och köpt, en clementin och så pappas rim. Pappa satt alltid uppe den 23:e och skrev ett långt rim till var och en av oss ungar om året som gått. (Herregud vad jag älskar de där rimmen… ) I strumpan, eller iaf i närheten fanns också den valda jultidningen som man fick önska sig. Man kröp upp i soffan eller ner i sängen igen och läste sin jultidning coh åt godiset. Julafton hade börjat…
Mamma var i köket, förberedde all julmat. Köket med de röda julgardinerna och musik på radion. Pappa som går runt och nynnar med musiken och plockar fram saker. Mamma som ber honom ta på sig lite “snyggare kläder”.
Stallet. Stallet på julaftonsmorgon. Varma hästar som hälsar en med ett djupt frustande när man öppnar dörren. Pälsen som är som mjukaste sammet och som doftar – Plejs. Som trampar otåligt när man plockar med fodret. Som får lite extra gott. Äpplen, morötter och knäckebröd. Som får komma ut i snöklädda hagar medans man själv mockar och städar innan man dra sig hemmåt igen för att fortsätta dagen. Dessa minnen är så tydliga för mig. Jag hör hästarna, jag känner dofterna och värmen från köket hemma. Ser och hör mammas röst när hon basar i köket.
Julafton har under hela min uppväxt på något sätt varit den bästa dagen på året. Inte så mycket för alla juklappar, utan för just känslan av att “idag är det julafton”.
Min önskan är att mina egna barn ska känna likadant. Att skapa sina minnen av en dag med värme, av oss som föräldrar som inte stressar utan bara finns här.
Sen är ju julen inte bara julafton. Vi har både Juldagen och Annandagen, det är dagar vi firar ordentligt också. De blir så viktiga eftersom vi inte träffar alla på julafton. En tradition som skapats under åren är att vi alltid bjuder in hela min familj på Annandagen. Ibland är det julmat, ibland något helt annat. Men vi samlas och avslutar julen tillsammans. På Juldagen är det ofta årets bästa matdag, när Lena bjuder på kalkonmiddag. Jag kan längta efter denna middag redan från midsommar fram till jul.
Idag är det dags att fixa de sista julklapparna, köpa lite extra inslagspapper och sedan återstår nog “bara” mathandlingen som får fixas i helgen. Sen är det jul.
Äntligen!