Jobba hemma

Jag har nackspärr sedan två dagar tillbaka.Jag tycker lite lite synd om mig själv. Det är ju så jobbigt. Men herregud vad man skäms när man är nära att uttala det högt. Stella har haft nackspärr mer eller mindre i drygt 4 månader. Hon är fyra år och gnäller egentligen inte alls speciellt mycket. Inte så mycket som jag skulle göra om det här fortsatte…

Så idag startade jag dagen med att ta en dusch, klä på mig mysbyxshorts, väcka barnen, vinka hejdå när de gav sig iväg strax efter 07, gå in och dra på mig ett par sköna raggsockar, bädda sängen, hämta husets kuddarsenal, ta tabletter och sätta på mig glasögonen. Sen upp i sägen, datorn i knät och dagen kan börja. Maila, skriva, prata med kollegor. Jag är lyckligt lottad som har ett jobb där jag kan sitta hemmifrån om det inte vill sig riktigt med kroppen. Kollegorna är inte längre bort en en chattfråga eller ett mail.

Till och med katterna har lämnat huset en stund, så det är helt stilla. En tvättmaskin som låter lite, akvariets bubblande och nån granne som renoverar sitt hus. Det enda som saknas är roomservice, frukost hade suttit fint. Antar att jag får krångla mig upp ur sängen och fixa det själv.

bild1bild

Advertisements