Fredagsmysens reality…

Noel ligger på sitt rum och kollar på “Landet för längesen, nr 10”, eller som han kallar den: “aurosarurona”. Han har dessutom förklarat att han inte ska sova nu…

Jag sitter i min soffa i bibilioteket och beundrar mina böcker som jag just har sorterat iordning, med datorn i knät.

Johan sitter inne vid datorn…

Godiset och maten står oöppnade ute i köket.

Men kvällen är ju ung.

Fredagsmys

Idag är det fredag, det är Noels favoritdag.
När han vaknar på morgonen brukar vi prata om vad det är för dag idag. Svaret brukar bli “fedasmys” – det brukar det bli varje dag, men just på fredagarna så kan man äntligen säga.

“Ja, idag är det fredagsmys, när vi kommer och hämtar dig efter dagis så åker vi till affären och handlar nått gott…”

Jag vet att han nu har ägnat hela dagen åt att prata om fredagsmys. Alla fröknar och alla ungar har fått höra att han ska handla fredagsmys.

Så nu åker vi hem och handlar fredagsmys och sen är det fredagsmys som gäller resten av kvällen. Hoppas att Johan fixar nått gott att äta, jag ska bara ligga i divanen och mysa.

"Sunglass man" vs Gisslan

Aftonbladet rapporterar idag om “Sunglass man”
Här har från början drygt 20 pers suttit som gisslan i Afganistan i nästan 6 veckor, ett par av dem har skjutits och några har släppts. Det hela har varit otroligt otäckt.

Men nu är de allesammans frigivna och Aftonbladet väljer att vinkla hela artikeln mot “vem är denna mystiska man?” och beskriva hur han är klädd osv…

Vem fan bryr sig, skriv om de stackarna som har suttit fängslade istället, skriv om alla dessa människor som i bakgrunden säkert har jobbat häcken av sig för att få ut dem med livet i behåll.

Hans hår är välkammat och han är klädd i kostym och slips. Flera bilder visar den mystiske mannen, alltid i mörka solglasögon. Det har lett till att han fått sitt smeknamn “sunglass man”.

So what?

Ursäkta, jag uppfattade det fel…

Johan ringde nyss och ifrågasatte mitt förra inlägg…

Johan: “Jag sa inte att jag fick solen i ögonen”
Jag: “Det gjorde du ju…”
Johan: “Nej, jag sa att du fick solen i ögonen, och att det var därför du såg så konstig ut…”

Så, solen sken på mig där jag stod dörröppningen i mina nya fina kläder. Tydligen såg jag inte helt klok ut, då jag kanske kisade lite. För det var iaf allt han kunde se…

Johan, detta gjorde inte saken bättre, det var ingen bra ursäkt. Men nu vet vi ju alla hur det egenligen var…

Antikomplimang

Igår när jag kom hem så provade jag kläderna inför bröllopet på lördag. Jag hade fixat leggings och lånat hem en kasse skor av Bella. Går in och klär på mig. Johan och Noel klipper gräset ute.

Jag testar skor fram och tillbaka och går sedan och väntar på att de ska komma in så Johan kan säga hur snygg jag är… eller åtminstone att kläderna är snygga.
Men när jag hör att gräsklipparen slutar klippa och går till framsidan så ser jag bara ryggarna av dem när de åker ner och lämnar den hos Janne och Lena. Jag väntar och väntar…

När de slutligen kommer så ställer jag mig i dörren och försöker se snygg ut…

Johan: “Vad är det?”
Jag: …..
Johan: “Vad grimaserar du för, du ser ju konstigt ut…”
Jag: “Men för helvete, kan du inte se att jag är snygg… att jag har nya kläderna på mig?”
Johan: “Ahh, kom Noel så går vi och kollar på mamma.”

Försent, jag går in och tjurar istället. Johan kommer efter och skyller på att han fick solen i ögonen. Sån jävla lam ursäkt…

Jag skriver så…

… fingrarna ryker och ögonen blöder av att stirra framför mig på det vita worddokumentet på skärmen.

Givetvis är det gnäll jag skriver, jag har satt ihop ett klagomål på 2 A4 sidor… Jag är faktiskt skitbra på att formulera mig bra när det gäller klagomål. Nu tycker ni kanske att bitchen i mig tittar fram, men så är det inte. Det här är helt berättigade klagomål på ett paket som vi köpt in till vår övervakning, och det fungerar inget vidare – efter dryga året eller vad det kan vara nu…

Skulle vilja kunna skriva annat också, jag skulle vilja kunna skriva dikter så att fingrana ryker och ögonen rinner av tårar för att det är så fint, men det fungerar inte. Satt igår och funderade på om jag skulle skriva nått fint till Kollegan L som gifter sig i övermorgon. Men när jag ser till vart mina kvalitéer ligger så vet jag inte om L och P skulle uppskatta mitt verk.

“Kära L och P

För det första så tycker jag att inbjudningskortet….


… att man sen ska ha…

Jag hoppas verkligen att vi ska komma fram till en lösning på det här, för allas skull…

Hälsningar
Susanna “

När jag är irriterad så avslutar jag med Hälsningar, inte Med Vänliga Hälsningar…
Det är ganska hårt av mig va… ?