Var det så här det var?

Jag har jobbat hemma idag. Johan har varit hemma och sjuk. Snörvlar, hostar och låter, dag och natt…

Det är tyst hemma. Bara vi. Johan kollade på film, jag satt vid datorn.

Johan undrade: “Var det så här det var innan vi fick Noel?”

Typ. Vad gjorde man egentligen?

Jag saknar min lillskrutt. Fast det tycks vara ensidigt. Noel har tydligen hur kul som helst nere i Slagestorp. När han ringer på kvällarna får man knappt prata med honom: “Godnatt, jag ska sova nu.” och försöker man fråga nått om hur dagen har varit så är han inte jättepratglad utan säger godnatt igen och lägger på luren…

Advertisements

Så kan det gå…

Vi fick ett telefonsamtal imorse. Farmor och Noel var utlåsta ur stugan. De hade gått på dasset och dörren gick igen. Hoppsan… morgonrock och t-shirt och kallingar. Tur att husvagnen finns där nere. Enda extranyckeln fanns dock hemma hos oss och fick skickas med farfar som skulle ner på eftermiddagen idag.

Under dagen fick gammelmorfar Yngve rycka in och åka till Alvesta och köpa en omgång kläder till Noel.

Jag misstänker att Noel tyckte att det hela var ganska spännande och roligt. Nu fick han ju vara i husvagnen hela dagen.

Segt

Idag är det segt… kroppen värker och jag har knappt fått sova inatt.
Som tur är får jag jobba hemma och har fått en hel del gjort. Nu är jag nästan fyrkantig i ögonen efter att ha suttit och stirrat på skärmen.

Nu får det blir lunchbreak.

Och samtidigt…

… som fasterbeskedet kommer så är man just nu “barnledig” eller hur man nu ska uttrycka sig.
Noel är kvar i Slagestorp hos farmor och farfar och ska vara där denna veckan medans vi jobbar. På så sätt får han lite extra sommarlov och dessutom massor av bonustid med farmor och farfar.

Jag och Johan vet inte riktigt vad vi ska hitta på. När man ibland är mitt uppe i vardagen kan man känna att “det skulle vara skönt med ett litet break”, men nu känns det mest fattigt. Det är i mångt och mycket Noel som är det bästa med att vara hemma.

Nåja, det är ju inte för vår skull han är i Slagestorp. Men vi reder oss säkert. Ska försöka hitta på sånt vi inte gör annars, bio, läsa, titta på film och såklart jobba…

Jag har blivit…

… faster. Det är jättestort!

Efter låång väntan med mobilen i högsta hugg har jag nu äntligen fått ro. En liten pojk har kommit ut och alla (dvs min familj och säkerligen mor-familjen) pustar ut. Så sitter man där med ett lyckligt flin i hela ansiktet. Peter, storebrossan har blivit pappa. Det känns annorlunda, men väldigt bra.

Liten pojk ligger iaf på BB nu och återhämtar sig med mamma och pappa.

Faster Sanna… japp, det funkar fint.

Dags att säga hejdå..

.. till Småfolket idag. Noel slutar på “lilla avdelningen” och går över till “stora avdelningen Kristallen

Jag är ju stor kille nu…

Det är med lite delad känsla som Noel flyttar över. Nu kommer han äntligen att få vara tillsammans med efterlängtade kompisen Kalle igen. Men vi lämnar också väldens allra bästa dagisfröknar. De har varit helt fantastiska och jag tycker att de har haft stor inverkan på Noel. Det är ju ändå de som gör mycket av jobbet i hans pedagogiska utveckling.

Har tänkt köpa med mig en blomma till dem idag. Men det är så lite i jämförelse med vad vi fått av dem. Men men, det är väl ändå tanken som räknas?