Också vill jag bara säga…

… att imon kommer lillsis hit. Har inte träffat henne på jättelänge känns det som. Kanske handlar det bara om två veckor, men eftersom hon varit i Grekland så har hon liksom inte varit så nära och det känns i mig. Jag har pga jäkla mobilstrulet dessutom inte fått hennes sms och mms under veckan och därmed knappt fått ett livstecken förrens hon satt i bilen på väg hem från stockholm.

Tycker så synd om henne då Greklandssemestern var lite av en väderflopp. Regn och kallt. Hade verkligen unnat henne en varm och härlig solvecka då hon slitit häcken av sig hela sommaren utan att vara ledig mer än en enda vecka.

Nu är hon iaf snart här igen. Imorgon kväll. Liggandes i min soffa och bråkar med Noel. Kallar Stella och Linnea för snorungar och Noel för bajsrumpa. Som vanligt…

Typiskt…

Måste verkligen säga att det är så typiskt att jag hittat långpromenadskompisar lagom till att jag börjar jobba igen… Men eftersom jag jobbar halvdagar tre dagar i veckan framöver så hoppas jag på många vagnturer på eftermiddagarna, om vädret tillåter.

5 i 9…

 Klockan är 20:55 och jag får fasen rappa på att blogga lite. Sen får det vara raka vägen i säng för min del. Känner mig som en urvriden disktrasa, både i kropp och själ faktiskt. Idag har jag och en ur barnvagnsmaffian varit på långpromenad. Vi tog oss ner till Tenhult och Konsum och sedan tillbaka till Öggestorp igen. Tog den extra långa rundan dessutom och det var superhärligt med en riktig lång stund ute i höstvädret. Tog ca 2 timmar och 20 minuter och var mer än en mil att traska skulle jag tro.

Väl tillbaka i byn igen så gick vi förbi Sols hus där hon hämtade nybakta kakor och skickade med mig hem. Hon älskar att baka (vilket jag inte gör…) och jag fick kakorna med orden “Noel och hans kompisar kanske vill ha…” Så himlans snällt, verkligen.

Imorgon får nog kroppen vila lite, eller ja, inte helt kanske, men en promenad med vagnen i något lugnare tempo och sedan cykling på kvällen. Johan jobbar nu två heldagar så jag lär ha att göra med barn, dagishämtning mm.

Telefonstrul

Min mobil pajjade ihop helt i helgen. Har ju beställt en iphone4, men lär väl få vänta på den ett tag verkar det som. Har under tiden fått låna en telefon av Johan, eller kanske ska man säga HolmgrensBil… (shhh) En HTC och det är väldigt krångligt det här med Windows mobile…

Men nu har jag iaf lyckats få över mina kontakter även om det tydligen inte funkade så bra med kontakter som hade flera nummer.

Kan iaf ringa igen utan att sitta och slå på eniro efter folks nummer. Men jag längtar efter min iphone…

Galet…

Igår var Stella och Linnea (aka “tjejerna” eller “ligisterna”)  hela åtta månader gamla. 8 månader har alltså trillat iväg med de här små. Visserligen känns det ibland som sju svåra år, men annars har tiden gått ganska fort. Betydligt fortare än det går när man är gravid. Då känns åtta månader mer som 70 svåra år.

Funderar på om mina (o)vanor kommer att sitta i när jag börjar jobba igen. Kanske kommer jag liksom för att muntra upp stämningen lite, skandera “FIKA klapp klapp klapp, FIKA klapp klapp klapp” eller “Vem är Sannas gosisar?” Eller varför inte stämma upp i en egen påhittad sång?

Nu har iaf min stora del av föräldraledigheten gått och det känns både skönt, fantastiskt, vemodigt och skumt. Det är med största sannolikhet den sista föräldraledigheten och det här med bebisperioden är ju över. Nu är tjejerna liksom småtjejer och knappast små bebisar längre.  Nya utmaningar väntar, men först är det Johans tur att ta över som “Teamleader” och eftersom han är lugnet själv så tippar jag på att han kommer att klara av det bättre än mig. Iaf mentalt. Jag kommer knappast att få ett: “Jag går ut och hänger mig i ett träd!” till svar på mitt “Hej, hur är det?” när jag kommer hem från jobbet.

Nåja, det är ju fyra dagar kvar.