Räddaren i nöden

Kompis M:s pappa från dagis ringer och frågar om Noel vill komma ut till pulkabacken med dem…  Noel blir överlycklig, han som väntat hela morgonen på att få gå till backen. Jag har varit lite nojig för att gå dit då det är jättehalt runt isbanan där borta. Har inte lust att drutta på rumpan till på köpet.

Men nu hinner jag vila en stund, Noel får leka med kompis och dessutom frisk luft. Johan handlar nyårsmaten och är sedan på väg hemmåt.

Jag har satt igång en tvättmaskin och en diskmaskin, nu ska jag ta ett glas saft och lägga mig i vågrät läge.

Jullovsaktivteter

Eftersom jag inte är speciellt rörlig så är aktiviteterna något begränsade på förmiddagarna på Noels jullov. Just nu tex sitter vi och spelar kort, äter en glasspinne och ser på Ben10 på tv:n.

På Noels schema står det skridskoåkning, pulkaåkning och leka i snön dessutom. Jag mår bättre idag så jag ska försöka ta på mig ytterkläder och vagga bort till pulkabacken en liten stund med honom.

Kick some ass

Igår på ultraljudet fick vi se på skärmen hur ett av barnen sparkade den andra i rumpan. Det var faktiskt väldigt komiskt.

Toppendag

Igår hade jag verkligen en riktig toppendag. Trött, ont i bihålor och ont i magen under förmiddagen, sen kom huvudvärken, sen kom migränen, sen kom spyorna, sen kom värken i kroppen efter att jag legat i sängen mellan 15-20 och liksom bara fick stanna kvar där hela natten också…

Idag känner jag mig överkörd av en ångvält. Hela kroppen värker, snorig, fruktansvärt trött/matt och försöker hålla mig liggande så att magens tyngd inte knäcker av mig på mitten.

Fylla sent?

Eftersom jag sedan julafton kännt att “nu kommer de snart ut” så har jag varit liggandes väldigt mycket, för att liksom “lätta på trycket neråt”. Jag ligger coh tänker på att det inte skulle vara hela världen om ungarna tittade ut innan nyår, men jag gör mitt bästa för att knipa igen några dagar till.

Men varje dag ligger jag och tänker på de i min omgivning som faktiskt fyller år i dessa dagar. Storsis fyllde tex år igår, idag fyller min barndomskompis/granne från förr år, imorgon fyller min barndomskompis storebror år. Så visst, det är ju inte världens undergång. Men ändå, jag kniper så mycket jag bara kan. Om inte annat än för att få slippa höra klagomålen i moppeåldern, krogåldern, körkortsåldern osv…

Vardag igen

Ja, egentligen är det ju vardag igen, men hos oss är det bara Johan som jobbar, men det blir nog halvdagar för att avlasta mig här hemma. Noel har ju jullov och jag – jag sitter här i soffan. Har sovit sämre än vanligt inatt, har vänt och vridit på mig, vilket är jobbigt när man är som en valross. Jag tycker alla råd inför förlossningen är att “vila, äta och sova” men åtminstone två av dessa är inte så smidigt som det låter.

Idagär det dags för ultraljud och det ska bli intressant att se hur stora ungarna är nu. Det känns iaf som de är stora nog för att snart bryta sig ut ur magen. Hua.

Jag försöker få Noel att kolla på film med mig, men han är mer intresserad av att bygga koja i köket – igen. Jag har dock sagt till på skarpen att det är han som plockar iordning sen. Svaret är “Jag lovar mamma…”  Har hört det där förr.

Tanke

Jag antingen ligger, sitter eller går sakta runt i huset. Vi håller ett lugnt tempo och njuter av att vara lediga tillsammans. Snart kommer lillsis, Nicke, mamma och pappa. Vi hoppar över annandagsmiddagen på spångvägen i år och tar lite fika istället.

Huset är städat, det brinner värmeljus, julgran och adventstjärnor lyser. Utanför fönstret är det mer vinter än det varit på mycket mycket länge. Vi har haft en vit jul för första gången på väldigt länge. Vi har haft förmånen att vara med våra familjer och vi är friska.

Det är väldigt mycket att vara tacksam för.