Nog för att vi snorar och hostar, men idag har vi tagit oss utanför ytterdören och soffan. Vi har planterat pelargoner, vattnat rosorna och klippt den “to-be-stora-rosen”. Det är riktigt varmt på södersidan och vi har nu tagit en ScoobyDoo-paus inomhus.
Vi väntar på isglass som Johan ska handla på vägen hem. Får se om det blir jobb för min del imorgon, det hänger väl lite på hur natten blir för Noels del.
Status från sjukstugan. Noel har nu sovit i två timmar så han har fått lite förnyad energi. Vi hostar ikapp och ägnar vaken tid framför tv:n. Just nu är det Kim Possible, eller som Noel säger: “Kim Possimon”.
Jag och Noel är hemma idag. Vi hostar, snorar och nyser. Jag har dessutom halsont men får ingen klarhet i om Noel har det eller inte. Vi leker med glaskulor, kurragömma, sorterar tvätt och dricker ljummet honungsvatten. Nu orkade vi inte mer utan har satt oss i varsinn fåtölj och kollar på tv, Dora Utforskaren och Fiffi Förgetmigej.
Ute ser jag att björkarna har börjat blomma rejält. Det innebär att jag kan klippa rosen på framsidan idag. Sen måste jag plocka fram buskstöden till pionen som har växt ordentligt i helgen. Noel var ute ett par minuter i morse och kom in och sa att han nästan kräktes. Vi blev oroliga att det var magsjuka på G, men det visade sig sedan handla om att bonden gödslat på åkrarna. Det luktade tydligen inget vidare och killen med en näsa som en blodhund fick kväljningar… Men vi väntar nog in värmen innan vi går ut mer. Sedan blir det ordentligt med kläder på…
Vi har målat falu-rödfärg på tre av ytterväggarna, en vitmålad midja på baksidan, satt upp panel på fyra väggar invändigt i stugan, kvistlackat alla kvistar på de fyra väggarna – två gånger, grundmålat tre av väggarna, grundmålat insidan på ytterdörren, fyllt i lite vitt här och var på utsidan, satt i nytt handtag med lås i dörren, dragit el i alla uttag.
Nu börjar det likna ett rum invändigt. Det går nu att se hur vi tänkt oss att det ska se ut. Det är inte längre bara jag och Johan som har varsinn bild inne i huvudet, utan nu börjar det växa fram ett rum med vitmålad liggande panel, ett trägolv som så småningom ska betsas mörkt, fönstren ramas in. Ellutagen visar till viss del hur inredning och möbler kommer att placeras. Sängen är nerkörd och lite möbler väntar på sin tur.
Vi ska bara få på ett innertak också… Sen kan vi börja sova i stugan.
På tur står alltså: Innertak, målning av innertak, målning av väggar, betsning av golv, elektriker får göra sitt med inkoppling, nät uppe på loftet, sur skrapning av färg på fönstrena (varför har jag klabbat så?). Sen är det dags att premiärsova.
Efter det kvarstår: Lite utvändig ribbning och sista målning över dessa.
Invändigt ska fönsterfoder och tak och golvlister, tapetsering på en vägg, några köksskåp på plats, en bänkskiva, ho och kyl. Thats it.
Peace of cake… sen ska vi efter ett antal års byggande njuta av av vår stuga.
… kanske nio dagar fick jag vara frisk. Ny förkylning och det känns som mina lungor har minskat en storlek, halsen har svällt upp och näsan börjat rinna, nysningar och sen den här “uuuuhh” känslan. “Vill krypa upp i soffan och bli ompysslad lite.”
Vi är iaf hemkomna från stugan igen, nyduschad och klar att stoppa i mig pizza som Johan är och hämtar.
Hur skulle han INTE kunna vara jävig?
Kl är 11:20. Mitt ansikte ser ungefär lika dassigt ut som i förra inlägget, ögon små som streck, blek och glåmig. Mina armar tokvärker, men huvudet känns något kilo lättare iaf.
Har pratat med Johan. Vi jagar panel till våra väggar i stugan. Vi åker på fredag och då måste vi ha klart för oss vilken panel vi ska ha, och om den finns, och helst i närheten av stugan så vi slipper dra hela lasset ner.
Igår kväll kändes det lite stressande, vi hittade inte vad vi ville ha, men nu börjar det klarna. Det löser sig nog.
Måste tillbaka till sängen igen. Ska dra ner ögonmasken en stund till och vila. Vila huvud och kropp.
Vaknar kl 05:15… migrän…
Går upp och famlar mig fram till medicin i badrummet utan att tända, använder bara det “starka” morgonljus som kommer in genom det lilla fönstret. Kisar och går ut i köket som känns som en upplyst scen. Sväljer migränmedicinen och går in på rummet, ser att Johan ligger hos Noel på vägen dit. Stackarn, tänker jag men orkar inte väcka honom. Tar på mig ögonmasken som jag fått, en gudagåva till den med migrän… Det blir äntligen mörkt. Huvudet bultar. Jag somnar ganska snart. Hinner tänka att mina armar värker, träningsvärk…
Killarna vaknar och kommer in till mig. Jag gnyr nått om att jag har migrän och om de kan vara lite lugna. Johan tar med Noel ut igen och jag hör dem fixa med morgonstök genom min halvvakna dvala. Jag somnar om igen och vaknar då och då av att Noel protesterar eller tjurar över något. Johan kommer in och säger hejdå och slutligen blir det tyst i huset. Jag somnar om…
Vaknar 09:15… har inte ringt jobbet. Måste ta mig upp. Huvudet känns lite lättare men när jag ser mig själv i spegeln möts jag av två uppsvullna ögon, blek och glåmig. Ringer och säger att jag blir hemma. Tar en macka och går in till sängen igen. Innan jag slumrar till så hinner jag tänka att “vilken jäkla träningsvärk jag har i armarna…”
Det brummade utanför mitt kontorsfönster tidigare idag. Tittade ut och ser att man klipper gräset. Gräsmattan är grön och tydligen i behov av ansning. Det är ett vår- nä, nästan sommartecken faktiskt…
Fast det är kallt och blåsigt ute, så det är helt tomt på gräsplanen som brukar fyllas av studenter på förmiddagen och under lunchen. Min utsikt mot en av campusets ynka två gräsmattor är väldigt bra faktiskt. Här ser jag det mesta under sommarmånaderna. Jag som totalt missar vad som händer ute i verksamheten då jag sällan lämnar kontoret. Under dessa månader känner jag mig delaktig i och faktiskt märker av att jag jobbar bland massor av studenter. Här ser jag både plojgrejer vid insparkar, jag ser kompisgängen som käkar luncher, jag ser par som solar, käkar glass, grälar. Jag ser ensamma människor som ringer hem. Jag ser grupper, som det knappt går att urskilja individer i för alla ser likadana ut. Jag ser människor som verkligen sticker ut.
Jag får helt enkelt under dessa månader känna mig som en del av skolan. Inte bara se studenterna och personalen som “användare” bakom konstiga signaturer. Användare som klagar på funktioner, användare som gör fel som gör mig halv vansinnig.
Men idag är det alltså blåsigt och kallt… och jag blir ensam igen. Jag öppnar ett ärende och återigen är det användare som jag ser. xx09xxx har problem med mail…
Ett par timmars krattning i söndags, gymträning igår, idag är mina armar såå trötta så trötta. Orkar knappt skriva…
