Vad vi ska göra…

Väskorna är inpackade i bilen, Tjejerna ska strax väckas och sen packar vi in oss själva i bilen och drar mot flyget.

Vi åker iväg.

Vi ska låta fyra hela och ett lite trasigt hjärta vila. De ska sedan fyllas på med ny energi och nya underbara minnen.
Vi ska njuta av sol, bad, sand, glass, dricka och förhoppningsvis god mat.
Vi ska lägga bort den trista vardagen och lunka runt i en liten bubbla.

Vi tar en liten paus.

På ämnet packning

Vi har två gigantiska resväskor som hela familjens packning ska få plats i. Eftersom det utöver kläder ska med blöjor etc och lite extra skor osv uttryckte jag viss tveksamhet till att allt skulle få plats.

“Packningen är enkel, lika många ombyten som antalet dagar vi är borta…” var svaret.

Ja, det var ju ett kul påstående. Ha

När jag sedan lägger in en protest vänder sig personen i fråga till Lillsis och försöker få medhåll.

Lillsis! Hon packade en och en halv av dessa två väskor sist hon åkte. Till sig själv…

Packning pågår här hemma alltså. Tänkte att jag och Stella fixar det sista imorgon.

Att säga farväl

Imorgon ska jag säga farväl till en vän.

Jag ska för sista gången luta mitt ansikte mot hans hals, dra in hans välbekanta lukt. Mina händer ska smeka hans huvud, lugnt och stilla. Jag ska hålla om honom och känna hans kropps välbekanta rörelser.

Jag ska titta in i hans ögon och säga att han är en av de bästa sakerna som hänt mig. Att han är en del av mig. Alltid.

Hjärtat kommer att brista imorgon. Det kommer att värka ett bra tag.

Så var det dags!

Det har gått 17 dagar och gipset skulle äntligen av! Eftersom Stella gått runt hela helgen och inte haft ont i benet så kändes det ganska hoppfullt inför gipssågandet och läkarbedömningen.

Vi började det hela med att käka lunch på McDonkan enligt Stellas önskemål.

Efter det in på ortopeden där vi blev hänvisade till “gipsrummet” och där tog det liksom stopp. Satt i en tom korridor och väntade i nästan en timme. Stella var måttligt road, och måttligt tystlåten… Svtplay fick rycka ut och hon låg på golvet där i korridoren och kollade på Babar med hög volym.

När vi väl fick komma in gick det ganska snabbt. Han tog fram sågen och det sågades gips till Stellas förtjusning (det kittlades) och så vips fick vi syn på det lilla benet. Det var kvar!

När benet väl var framme var det dags för läkarutlåtandet och det såg fint ut. Det böjdes och klämdes lite och sen fick vi tummen upp.

Stella vill dock knappt gå på benet, så det blir till att vara hemma några dagar tills hon känns stadig igen.

Men så glad tjej vi har nu!

Söndagskväll

Klockan är bara halv sju på söndagskvällen, men jag är helt slut. Tre timmars sammanhängande sömn inatt. Tack för det… Vilken tur att det bara varit Stella hemma idag. “saker-att-göra-faktorn” har varit riktigt låg om man säger så.

De två övriga kom iaf hem idag. Ett par timmar med fullt ös och nu är det läggdags.

Snart kanske lugnet lägrar sig igen. Inte långt efter kommer jag att sova i soffan…

Lyckostund

Pratade med Nea i telefonen ikväll. Hon berättar “the big news“, dvs att hon bajsat i blöjan och hon är så nöjd. När jag frågar henne om hon vill prata med Stella så blir hon jätteglad. Jag ropar på Stella och hon far upp ur soffan, skiner som en sol och haltar fram till telefonen och ropar efter Nea. När hon för höra hennes röst så börjar hon skratta av ren lycka. Hela jag ryser. Dessa två, mina två. De berättar saker för varandra, de pratar om bajsblöjor och hårklippning, när Nea ska komma hem, vad de gjort idag. Jag sitter bara jämte och ler, jag tokler och känner hur skrattet bubblar upp från magen och brister ut genom hela mig. Jag skrattar också av ren lycka. Dessa två, mina två.

Tillslut efter många fram och tillbaka säger de hejdå till varandra, inte ledsna utan enbart glada. Jag får prata med Noel en stund också. Han är lite coolare om man säger så. Berättar vad de gjort och att de kommer hem imorgon. Han lovar att se efter lillasyster och så säger vi godnatt via telefonen. Min stora kille.

Efter lite prat med farmor som berättar att Nea också lyst upp under samtalet med Stella säger jag tillslut hejdå och går in och kramar om Stella som krypit upp i soffan igen. Nea och Noel med farmor och farfar i stugan, Stella och jag här hemma. Lite speciellt för oss alla. Kvalitetstid på många sätt.

Imorgon kommer de hem. Då blir vi “hela” igen.

Vi två…

Idag har det varit jag och Stella större delen av dagen. Vi har egentligen inte gjort något speciellt, bara haft helg… Sovit en stund på dagen, käkat, klippt håret, tagit en sväng på byn, pratat med kusinen, fikat hos Göta och sen gick vi och tittade till “ungarna”… Farmors kattungar är två toksöta saker som bara piper och tittar på oss med stora mörka ögon. De är så söta att man bara vill hålla i dem, krama dem och klappa dem. Men små små kattungar är inte helt redo för tvåochetthalvtårshänder som kramar och “myser”.

Slutligen gick vi hem och hade lite filmmys. Jag fick kolla på film på tvn och Stella satt jämte mig med ipoden och tittade på svtplay. Spelar ingen roll att man erbjuder henne att titta på svtplay på tvn, roligare i knät tydligen… Lite chips, lite popcorn och sedan ringde vi till farmor och pratade med syskonen innan det var dags att sova.

Nu är det “egentid” för mig. Vet inte vad jag ska göra riktigt. Får väl lägga mig i soffan och kolla på film.