Vad vi ska göra…

Väskorna är inpackade i bilen, Tjejerna ska strax väckas och sen packar vi in oss själva i bilen och drar mot flyget.

Vi åker iväg.

Vi ska låta fyra hela och ett lite trasigt hjärta vila. De ska sedan fyllas på med ny energi och nya underbara minnen.
Vi ska njuta av sol, bad, sand, glass, dricka och förhoppningsvis god mat.
Vi ska lägga bort den trista vardagen och lunka runt i en liten bubbla.

Vi tar en liten paus.

Advertisements

På ämnet packning

Vi har två gigantiska resväskor som hela familjens packning ska få plats i. Eftersom det utöver kläder ska med blöjor etc och lite extra skor osv uttryckte jag viss tveksamhet till att allt skulle få plats.

“Packningen är enkel, lika många ombyten som antalet dagar vi är borta…” var svaret.

Ja, det var ju ett kul påstående. Ha

När jag sedan lägger in en protest vänder sig personen i fråga till Lillsis och försöker få medhåll.

Lillsis! Hon packade en och en halv av dessa två väskor sist hon åkte. Till sig själv…

Packning pågår här hemma alltså. Tänkte att jag och Stella fixar det sista imorgon.

Att säga farväl

Imorgon ska jag säga farväl till en vän.

Jag ska för sista gången luta mitt ansikte mot hans hals, dra in hans välbekanta lukt. Mina händer ska smeka hans huvud, lugnt och stilla. Jag ska hålla om honom och känna hans kropps välbekanta rörelser.

Jag ska titta in i hans ögon och säga att han är en av de bästa sakerna som hänt mig. Att han är en del av mig. Alltid.

Hjärtat kommer att brista imorgon. Det kommer att värka ett bra tag.

Så var det dags!

Det har gått 17 dagar och gipset skulle äntligen av! Eftersom Stella gått runt hela helgen och inte haft ont i benet så kändes det ganska hoppfullt inför gipssågandet och läkarbedömningen.

Vi började det hela med att käka lunch på McDonkan enligt Stellas önskemål.

Efter det in på ortopeden där vi blev hänvisade till “gipsrummet” och där tog det liksom stopp. Satt i en tom korridor och väntade i nästan en timme. Stella var måttligt road, och måttligt tystlåten… Svtplay fick rycka ut och hon låg på golvet där i korridoren och kollade på Babar med hög volym.

När vi väl fick komma in gick det ganska snabbt. Han tog fram sågen och det sågades gips till Stellas förtjusning (det kittlades) och så vips fick vi syn på det lilla benet. Det var kvar!

När benet väl var framme var det dags för läkarutlåtandet och det såg fint ut. Det böjdes och klämdes lite och sen fick vi tummen upp.

Stella vill dock knappt gå på benet, så det blir till att vara hemma några dagar tills hon känns stadig igen.

Men så glad tjej vi har nu!