Mysungar

Det finns två fåtöljer till tjejerna, men det är ju så mycket mysigare att krypa upp och sitta nära systeryster. Idag på eftermiddagen var det lite hängigt, lite mysdags. Alltså fick MoraTräsk och en storebror som dansar och sjunger rycka in. Efter en timme var båda tjejerna på bättre humör och dessutom lite piggare igen…

IMG_0537.JPG

Katching

Idag klickade vi hem ett riktigt fynd på tradera. En skaljacka från Po.P och det för en väldigt billig penning… Väntar även hem ett par skalbyxor som köpts tidigare och spanar vidare efter ännu en jacka och ännu ett par skalbyxor. Det måste ju vara två av allt nu för tiden…

orange.jpg

Förvarning

De ringde från dagis för en liten stund sedan. Det var ett barn som hade spytt idag och därmed härjar nu kräksjukan inne på dagis. Tidigare har det inte varit några “fall” av rena spyor på dagiset, utan det har mest gått runt bland barnen på hemmafronten.

Nu håller vi nog Noel hemma ett par dagar och hoppas att vi slipper eländet.

Kalashelgen är över

Ja detta var den stora Kalashelgen med stort K. Vi firade Stella och Nea i lördags. Hela min och hela Johans familj var här på 1-årskalas. (Endast gammelfamor Maj-Britt saknades) Vi var ca 25 personer och det var mat, tårta, kaffe och en jättehög med presenter.

Väldigt kul att samla alla på middag, men visst är det smidigare när jag själv fyller år, det är i mitten av maj och det brukar vara altanväder vid den årstiden. Nu fick vi tränga ihop oss så gott det gick vid tre olika bord, men det funkar ändå.

Tjejerna har nu fått så mycket fina kläder, klänningar, jeans, tröjor, bodysar och strumpor, så vi var tvungna att byta byrå till dem. Har tidigare klarat oss med en trådbacks hylla men nu fick vi röja ur lådorna i tvättstugan och sortera ner kläderna där istället.

Utöver kläder fick de busunge-tavlor, en spegel, varsinn docka och barnvagnssulky, klädhängare och annat smått och gott. Mamman i familjen tycker att presenterna var kanonfina och tackar alla ännu en gång.

Igår var det dags att fira nästa 1-åring, Filippa. Det var käk och tårta och lek och bus. Flippis var inte riktigt sig själv, lite hängig och ledsen men ett riktigt stort smile drog in över ansiktet när hon öppnade en present med en jättestor gosig panda.

Efter maten hängde barn och en del vuxna i lekrummet och resten hängde vid tvn och handbollsmatchen. Rysligt spännande, surt att förlora med ett ynka mål. Så småninom var det dags att gå hem och varva ner.

Kalashelgen var till enda och det är ganska skönt när den är över…

Status

Johan och Noel är inne i stan och handlar tårtgrejer och välling. Stella och Nea sover i vagnen på altan. Jag vet faktiskt inte hur jag ska lyckas få upp dem ur den när de vaknar…

Coolt

Kom precis att tänka på nått som pappa sa väldigt ofta när jag var liten, kanske säger han det fortfarande, jag vet inte..

“Yes box alright”

Vet egentligen inte vad det betyder ordagrant, men visst är det coolt? Nån mer som säger så?

Dagens…

… födelsedagsbarn ligger nu och sover på kudden. De är snoriga och hostiga. Hoppas medicinen hjälper lite iaf så natten blir bättre än föregående.

Själv har jag en migrän som ligger lite och lurar i bakhuvudet, magen kurrar lite efter mat och kroppen längtar efter en säng och film.

Noel har gjort ett eget bingospel och kommer troligtvis att kräva att vi spelar…

Imorgon är det fredag och efter det drar det igång med kalashelg.

Det är bara lite svårt att förstå…

…  att för ganska exakt ett år sedan så låg jag här i soffan och väntade på besked från Ryhov ang igångsättning eller inte. Det var dag 38+5 och det kan vem som helst räkna ut att det var hyfsat jobbigt att kånka runt på ungarna.

Visst blev det igångsättning och resultatet är två flickor som idag fyller 1 år och just nu sover gott i vagnen ute på altanen.

Lite hålltider:

15:30: Kommer in till förlossningen
16:30: Tar BM hål på “första” hinnan.
19:00: Första värkarna börjar komma
20:00: Läkaren kommer in och pratar lite om hur allt kommer att gå till. “Det kommer att vara mycket folk i rummet”, det har vi hört många gånger nu…

Strax innan 21: BM tycker att det är dags att kalla in narkosläkaren för EDA.

Här kommer ett klipp ur min dagbok som jag förde under graviditet. Klockan är ganska exakt 21:00 och värkarna börjar bli ganska rejäla…

“I nästa värk suger jag hårt i masken, när den är som värst känner jag helt plötsligt att det brakar iväg något hemskt, den liksom ändrar karaktär och jag inser helt plötsligt att första barnet är på väg ut. Mina tankar snurrar fort samtidigt som jag skriker ut i gasmasken åt Johan: ”DET KOMMER!!!, DET KOMMER!!!”  Gode Gud tänker jag, jag är ju bara öppen 4 cm och har inte fått EDA. Det här kommer att göra förbannat ont.

Johan flyger upp ur stolen och fram till mig. Jag tar inte bort masken utan skriker bara ”Det kommer” och han springer runt sängen och trycker på larmet. Jag tror att han försöker prata lugnande med mig, jag bara suger och suger i gasen och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Johan rusar bort till dörren och möter där Marie (barnmorska)  som kommer gående. När hon inser att det är en akutsituation slår hon igång akutlarmet och på någon minut är hela rummet fullt av folk som ska vara med under förlossningen. Jag ligger ju på sidan och andas i masken men hör Marie prata med mig och förlossningsläkaren. ”Ja, barnet är på väg” hör jag och sedan ”Sanna, kan du vända dig nu, du måste lägga dig på rygg”. Jag lyckas vända mig på något sätt. Jag försöker få ögonkontakt med Johan, jag vill försöka få honom att förstå att jag är OK, att det inte är så farligt som det ser ut, att jag klarar det. Jag vill bara få honom att förstå detta…

Sedan hör jag bara ”Du kan trycka på nu” och jag trycker till lite och helt plötsligt så känner jag att barnet bara glider ur mig. Chockad inser jag att första barnet faktiskt har fötts. Jag tar bort lustgasen och barnet kommer upp på mitt bröst. Det är en flicka. Och jag är helt klar i huvudet. Läkaren har ett bra grepp om barn nr 2 och jag känner mig ganska chockad över att allt gått så fort. Snart kommer en ny värk men den är inte så farlig, jag andas genom den och Marie går in och tar hål på hinnorna för nr 2. Läkaren säger att han kan släppa tvåan nu för livmodern har redan slutit sig runt den och håller fast den. Johan har nu fått vår dotter i famnen och helt plötsligt utbrister läkaren: ”Johan, klockan är nio!” och vi skrattar gott.
 När nästa värk kommer så säger Marie till mig att trycka på och jag lyder. Barn nr 2 glider ut och jag får upp det på bröstet. Johan kommer fram och säger: ”Jag tror det var en tjej det med…” och visst var det det. Två flickor och de mår bra. Ingen har sprungit iväg med någon av dem, Johan har en i sin famn och jag har nr två på mitt bröst. Två flickor, så otippat.

Jag tittar på Marie och frågar: ”Är det klart?” ”Ja, svarar hon och skrattar. Allt är klart och du var helt fantastisk.”

Stella, vår älsta dotter är född i rasande fart på första krystvärken. Klockan 21:07 kom hon till världen. 47 cm lång och en vikt på 3165 gram.

11 minuter senare, på tredje krystvärken gjorde vår andra dotter – Linnea entré. Linnea föddes 21:18 och var 46 cm lång och vägde 2750 gram.

Det känns nästan som igår när jag läser det. Hur små de var i famnen, hur stora alla kläder var. Hur vi blandade de där små flaskorna med ersättning.

Nu 1 år senare går de omkring i huset, skrattar och stojar, skriker och gråter ibland. De är två helt olika tjejer, som varken lika varandra till utseende eller sätt.

Grattis mina tjejer på 1 års dagen.