Jaja!

Har haft ont i huvudet och nacken i över en vecka nu. Tröttheten som jag känner direkt när jag vaknar på morgonen, den är inte rolig alls. Det är väl känslan av att semestern närmar sig, men jag hinner inte dra ner på tempot förrän det precis är dags.
Lyxen annars brukar ju vara att kunna börja “trappa ner”. Göra den där genomgången av papper, mail, lappar. Sortera, lägga undan, avsluta.

Nu plingar det konstant i telefonen. Nya mail, nya fakturor, nya semesteransökningar, nya ärenden. Mer jobb.
De nya arbetsuppgifterna som jag fått under denna månad, de är roliga, utmanande men ibland även utmattande.

Jag inser att jag kommer att gå rätt in i kaklet nästa fredag. Migrän känns som en självklarhet till helgen. Igår när jag kröp ner i sängen efter att ha jobbat några timmar efter att barnen lagt sig kände jag samvetet komma ikapp mig. Fy fan. Den arga tonen mot barnen. Stressen i mig som gör att jag fräser åt hela familjen. Barnen som lirkar med mig, men jag är för trött för att orka. De tankarna är inte roliga, inte ett dugg.

Imorgon ska jag försöka runda av veckan. Beta av det som ska göras och sen rensa skrivbordet lite. Efter det tar familjen och åker till stugan ett par dagar. Lite miljöombyte gör nog susen.

Advertisements

Bara en fråga

Stella tog en väldigt sen eftermiddagslur i soffan idag. Nu ligger hon i sängen och har lite svårt att somna. Hon funderar på en hel del viktiga frågor. Som tex när Johan gick förbi nyss:

“Pappa, har apor ögon?”
“Ja det har de.”
“Kan de prata då?”

Undrar vart hennes drömmar för henne inatt…

Midsommar

Jag har svårt för midsommar nu för tiden. Det är mest ett måste pga barnen som jag genomför själva dagen. Själv skulle jag lika gärna kunna åka iväg, eller ligga hemma och läsa en bok…

Men när man firar den som idag, med härliga vänner, ett ösregn värt namnet, god mat och sen sitta och natta tjejerna som har fått bagaget uppbäddat till en säng. Ja, det är svårt att tycka att den här dagen kunde kvitta då.

Nu andas de tungt bakom mig där jag sitter i baksätet. Skulle själv kunna tänka mig att krypa ner under täcket.

20130621-225943.jpg

Onödigt…

Vi kan inte hitta dosan till appleTVn. Den fanns här imorse, men nu är den spårlöst försvunnen. Man vet ju att den kan vara ungefär var som helst i huset…

Jag har kollat i sofforna. I fåtöljerna. Under bordet. Under duken. På Noels rum. På Stella och Neas rum. I sovrummet. I köket. Tillslut kollade jag under sofforna.

Det skulle jag inte gjort.

Den låg inte där.

Däremot låg det en hel del annat där.

Orkar inte städa idag. Men nu sitter jag här i soffan, fortfarande utan dosa, med en massa tankar på “skräpet” under soffan.

En annan tanke är varför dosan ska vara så jävla liten för?