Första gången…

Fick ett blomsterbud i fredagseftermiddag. Det var första gången jag fått blommor via bud.

En underbart fin bukett och en ask med choklad.

Från kollegorna.

IMG_6583.JPG

Blev så väldigt rörd.

Advertisements

Korthelg i stugan

Det var in i det sista osäkert huruvida vi skulle ta oss till stugan i helgen eller inte. Janne och Lena hade ju bjudit ner oss på kräftfest och Johan och Noel såg fram emot att sitta och sörpla sjökräken.

Frågan var väl om jag skulle orka, eller Stella som blev lite dassig i slutet av veckan. Men vi bestämde oss för en korthelg. Drog ner på fredagskvällen och hem igen på söndagsmorgonen.

Jag har inte gjort ett skit. Bara gått ett par gånger mellan stugorna, ätit god mat och vilat i sängen. Vi fick åka in till Växjö på lördagsmorgonen för tjejernas stövlar var kvar på dagis och regnet hängde i luften och gräset var blött. In och köpte stövlar och lite kyckling, sen var jag utpumpad och fick sitta och vila på en bänk tills resten av familjen kom.

Tror att jag ska orka mer än jag gör. Svårt att ligga och vila när barne stimmar runt. Tror det blir enklare när veckan kommer igång igen. Imorgon ska jag unna mig en lugn dag i soffan, kanske ta en kort promenad i höstluften.

IMG_6593.JPG

IMG_6595.JPG

Vila…

Har tagit igen mig efter tisdagen som blev min lite försenade hemresedag.

Känslan att komma hem till familjen var obeskrivlig. Tårar, skratt, lättnad, allt bara svämmade över när jag klev ur taxin i tisdagskväll. Tröttheten var såklart överväldigande, smärtan i lungorna var tillbaka igen efter flygresan. Men jag var hemma.

Kramar, underbara kramar. Blommor, presenter och kort som väntade från familj och vänner.

Nu har jag hunnit landa, vila och träffa läkare här i Sverige. Är sjukskriven och har gjort diverse undersökningar. Det viktigaste nu är att vila. Orken är nånstans på botten verkligen. Hostan gör att det bränner och värker i lungorna, men jag tror det vänder nu.

Blir hemma ett par veckor och det känns som det behövs.

Helgen lovar gott

Började dagen med att traska den korta sträckan hem till lillsis och där få sätta mig vid ett framdukat frukostbord. Nybakat tekakor och te. Underbar lyx.

Att sedan slappa i deras soffa medans städbolaget är hemma och städar i ens hus. Väldigt annorlunda.

Kommer sedan hem till ett nystädat hus, det luktar rent och det är fredag. Han helgen starta bättre?

Jo, hade man bara varit pigg också hade väl allt varit på topp.

Äntligen…

Det är tisdag och jag sitter på ett hotell och har pillat i mig lite frukost.
Gårdagen var rätt omtumlande, med lång nervös väntan på sjukhuset, utskrivning, bokningar och besked angående hotell och flyg.

Att komma till hotellet var inte den avslappning som jag trodde. Känner mig som i en bubbla. Håller i min ryggsäck där, pass, papper, pengar, telefon mm finns, som om det vore det viktigaste i livet just nu. Livlinan hem.

Har sovit några timmar iaf. Ska snart checka ut och sen kommer taxin som tar mig till flygplatsen. Om allt går som det ska så landar jag i Norrköping i eftermiddag.

Hem idag.

Hem.

En vecka nu…

Det är söndagkväll. Jag har nu varit här i en hel vecka. Galet.

Dagen har varit lång. Det är mycket tankar, upp och ner. Tänk om jag får åka hem imorgon, tänk om jag inte får åka hem. Jag orkar inte mer negativa besked nu.

Tankar inför hemresan. Hur funkar det?
Men efter ett mail till SOS international så ringde de upp och förklarade hur det skulle funka. Det lugnade mig lite.

Tiden går så långsamt. Maten var idag oätlig. Tänker att jag iaf inte går plus på vågen på denna resan…

Nu är denna dag snart slut. Jag väntar på behandling och mina sömntabletter. Klockan 8 i morgonbitti får jag min sista dos intravenös antibiotika. Sen läkarbesök.

Så mycket tankar, hopp och känslor kring detta.

Måndag imorgon.