Att vara lite sent ute…

Jag köpte två par jeans på rean i julas. Till tjejerna förstås, till sig själv köper man väl aldrig något nu för tiden…

De var knallröda resp knallgröna och jag tyckte att “De blir fina till våren, lite färg skadar ju inte…” och så var de ju så billiga.
I fredags öppnades paketen med jeansen och de satt som ett smäck. De sätt bättre än så till och med. Och då slog det mig att, vi måste ha fler sådana jeans. De gamla favvis jeansen är ju så slitna att det har gått hål överallt på dem och de verkar vara omöjliga att hitta på tradera…

Jag var på Åhlens i helgen och konstigt nog verkar det inte som de har kvar den här modellen alls längre. Va, vad är det gör jäkla sätt?

Får väl tradera runt lite, men varför skulle jag ha bätter tur denna gång?

Jag vill ha blåa jeans, och gula, kanske också någon annan rolig färg. Bara inte rosa…

Åhh det här med kläderna, det tar ju aldrig slut. (och tur är väl det, så kul som det kan vara…)

Advertisements

Nämen…

Igår var det dags för 2-års kalas igen. (De duggar ju tätt i slutet av januari i vår familj…) Vi firade Filippa med presenter, fika och lite lek. Barnen klädde sig i sina finaste kläder, Noel i en nyinhandlad t-tröja, rosa hör och häpna. Den sprang han på inne på Åhlens och det var kärlek vid första ögonskastet. Tjejerna klädde upp sig i randiga strumpbyxor, kjol, randiga tröjor (skulle varit iaf om inte Stella baltat ner sig på förmiddagen, en annan pop-tröja fick rycka in som reserv) , randiga mössor, randiga stövlar och mormors hemmastickade raggsockor.

Jag säger bara det – WOW!

Helt otippat blev det en hel del randiga kläder i present alltså…

Jösses!

Nu är kalaset för två-åringarna över… Kakbuffen var enorm och presenthögen likaså!

Nu har lugnet lagt sig, tjejerna provar några av presenterna och tre skålar popcorn har landat i barnens knä. Doran kröp upp i mitt knä och jag skulle inte ha något emot att luta mig bakåt i soffan lite…

20120128-180035.jpg

20120128-180127.jpg

Två två-åringar

Nea har verkligen otur med sina “dan före dan”… Förra julen, förra nyår, denna julen och nu dan innan två-årsdagen – de verkar tillbringas på sjukhus, vårdcentraler eller jourcentraler…
Idag har vi varit på vårdcentral och därifrån direkt in till barnakuten. Liten skrutta, hon har det kämpigt. Men förhoppningsvis vänder det och imorgon vaknar två underbara två- åringar och vi sjunger “ja må ni leva..”

Två år, det är inte klokt. För två år låg jag alltså här hemma med magen och funderade på vad morgondagen skulle innebära. Vem var de där två där inne? Jag kände dem bara som “ettan” och “tvåan” och hur några av deras personligheter var. Hur de rörde sig, hur “ettan” for runt och tog plats och hur ” tvåan” gärna la sig lite bakom, lugn men ändå beslutsam.

Så var de bara här och det var inte så konstigt som man kunde tro, de hörde till.

Tjejernas födelsedag i morgon alltså. Stort. Två år stort…

Dåliga vibbar här hemma…

Igår somnade Nea tillslut efter en halvtimmes utbrott. Arg var bara förnamnet…
Idag när vi hämtade på dagis möttes vi av halvt förtvivlade fröknar. “de har varit osams hela dagen, Nea har inte ätit och de kan inte vara jämte varandra…”

Bra upplägg inför tandläkarbesöket… Jomenvisst!

Men tandläkaren gick väl hyfsat, det som inte gick så bra får tandsköterskan ta på sig, kändes som vi gick 20 år tillbaka i tiden. Måste de verkligen sitta där och förmana föräldrar om att inte ge nyponsoppa osv med blädderblock från 80-talet?

Vi gick och handlade grillad kyckling och ca 30 min senare hade vi två nöjda tjejer igen.

Det var lugna gatan här hemma en stund. För lugn. Insåg sen att katten var borta och jag fick gå ut och leta i över en timme. Kallt, men tack vare bokbusskommunikation så kom Doran tillbaka och jag kunde gå in. Då sov tjejerna…

Dagen kunde varit bättre, för alla tjejer i familjen.

Så var man här igen…

Dagen har varit minst sagt annorlunda. Det är mycket nytt på jobbet att sätta sig in i. Jag har jobbat på HJ i snart 12 år och ändå känns de nya arbetsbitarna som en helt ny värld ibland. Jag läser, läser och läser. Planerar, funderar och förbereder mig. Så gott det går…

Idag har jag dessutom varit på djupintervju på NyPosition. Det var en ny upplevelse och nu såhär efteråt så är det skönt att ha det gjort. Den har varit inbokad i en vecka och även om jag inte varit toknervös så har det ändå varit något man gått och funderat på, oroat sig för. Men nu är det alltså gjort och jag kan bara invänta svar.

Så efter en lång dag på jobbet drog jag hem och mötte upp resten av familjen hos familjen B/B där vi hade lite “hejsålänge-kvällsmat”. De drar till Thailand på fredag och såklart kommer vi sakna dem. Framför allt Noel kommer att sakna sina bästa kompisar. Men tre veckor går fort.

Hem och stoppa tjejer i sängen, plocka iordning i huset, plankan med Noel, natta Noel och sedan soffan en timme innan det var dags att jobba en sväng. Och här är jag nu, sitter uppkopplad mot jobbet och inväntar signalen att börja ta upp vår virtuella miljö igen. Jag vill bara krypa ner i sängen och blunda och tänka att imorgon är det fredag. Men så för sjuttioelfte gången denna veckan får jag påminna mig om att det är en sex-dagarsvecka denna arbetsvecka. Det är bara torsdag imorgon…