Klar, för idag

Hemma idag. Satte mig i soffan med datorn direkt när familjen åkte. Tyst och lugnt.

Huvudet är fortfarande segt, huvudvärken kommer och går. Knät gör ont. Jag har precis cyklat och gjort övningarna min sjukgymnast gett mig. Både doktorn och sjukgymnasten säger att värken kommer att vara med “ett tag”. Det känns – trötfftsamt. Jag är trött.

Jag ska vila nu. Lyssna på regnet utanför, dra en filt över mig och vila.

Advertisements

Att fota barn…

Det krävs en hel del tålamod för att fotografera barn. Jossan hade gott om tålamod. Föräldrarna gjorde sitt bästa också. Till och med barnen lyckades hålla humöret i skick. Nästan hela tiden iaf…

Jag har drygt 1000 bilder att sitta och njuta av. Många är helt fantastiska. En del är det bara att konstatera att det är lite saker som blir fel…

Som att alla typ blundar eller tittar åt något annat håll samtidigt.
1Eller så går nån in i bild.
2Eller så är nån där och pillar.
3Det stuvas om lite.
4Humöret växlar.
5Men så helt plötsligt så är det en perfekt bild. Underbara ungar!
6

Att vänta in vindarna…

Huvudet värker och kroppen är alldeles trött efter en migränkväll/natt. Ska gå ut och plocka undan lite löst ute på trädgården inför stormen som är på väg. Lösa grejer ska plockas in och studsmattan ska monteras ner.

Sedan ska jag krypa tillbaka ner i sängen och kolla vidare på de bilder som Jossan tog på oss igår. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser dem. Kan vara första gången hela familjen är samlad och förevigad på bild. Härligt att se barnens personligheter som kommer fram genom bilderna.

Nu sitter Jossan och redigerar bilderna. Sedan ska jag fylla väggarna här hemma. Intresserad av en tjuvtitt? Titta in på Jossans blogg.

Så var fredagen här…

För att undvika merparten av klädfajterna på hemmafronten så har vi bestämt att Stella och Nea bestämmer själva vilka kläder de vill ha på sig på måndagar och fredagar. Jag förberedde mig på osmakliga kombinationer av sommarklänningar, tröjor och leggings, men jag får nog säga att det har varit rätt ok. (Inte helt ok, men rätt iaf…)

Idag vaknade Nea först och gick genast och tog på sig vad hon hade lust med. Det blev leggings, blus och strumpor. Rätt ok.

Sen gick hon vidare och väckte Stella. Stella är lite trött på morgonen.

Nea: “Vill du ha samma som mig?”
Stella: “Nej…”
Nea: “Vill du ha strumpebyxor?”
Stella: “Nej”
Nea: “Vill du ha leggings?”
Stella: “Nej!”
Nea: “Vill du ha klänning och strumpebyxor?”
Stella: “NEJ!”
Nea: (Rätt frustrerad vid detta laget…) “Vad vill du ha då??”
Stella: “Yoghurt!”

Ni kan alltså förstå vem det är vi har de flesta klädfajterna med här hemma…

Vabbing on

Ja, vabberiet fortsätter. Det var nästan lite “skönt” att Stella drog på sig en förkylning, för annars känns det här vabbandet bara så jäkla onödigt. Både jag och Johan vet ju att Nea inte är magsjuk. Hon är inte sjuk överhuvudtaget. Det är hennes mage som stökar med henne, men enligt reglerna är det ju “en spya – två dagar hemma från dagis”.

Det håller inte.

Jag har nu pratt med Barnmottagningen i Huskvarna och nu ska vi få fart på den där eländiga lilla magen. Lite medicin och så ska vi smyga in lite mer fibrer i maten. Nea skulle ju gärna leva på nudlar, kött och Wasas frukostknäcke…  Så vi får ta tag i detta på en gång.

Stellagumman går här hemma och snorar och nyser. Ännu ingen feber, men det kommer kanske?

Tjejerna kör Tysta leken vid matbordet. Rekordet är 14 sekunder, men medel ligger på runt 6 sekunder. Fattar ni hur det är att vara hemma med två pratkvarnar i två dagar? Det gick inte ens få tyst på dem när jag pratade med Barmottagningen i telefon. Då stod de jämte och gapade och skrek, busade, gapflabbade och sprang runt som tokar. Jag fick stänga in mig på lilla toaletten för att kunna höra vad hon sa. Mitt i allt sätter de igång dammsugaren, och kan inte stänga av… Förstå vilket ansiktsutryck jag hade när jag mimade “Håll TYST!!” till dem under tiden…

Imorgon måste jag ta mig till jobbet, åtminstone på förmiddagen. Sen är det helg.

Konstig vecka.