Det här med vabberiet…

Vi är inne på andra veckan av vab nu. Jag börjar känna mig ganska mör. Dagarna i sig hemma med först Nea men nu också Stella är inte så jobbiga. Det är värre med den konstanta bristen på sömn, sammanhängande sömn och god sömn. För det räcker inte med att det är lite sömn, det är orolig sömn. Lyssnar på andning, stöttar under hostattacker och dessutom är mina nätter fulla av mardrömmar.

Men nu börjar det ändå gå åt rätt håll. Tjejerna har ätit ganska ok idag och ingen feber hos någon av dem. Nea har en lindrig öroninflammation men den verkar hålla sig lugnare ikväll iaf.

Imorgon ska jag till jobbet. Känns som det var längesen jag var där. Varannandagstrixet har anpassats till mina utbildningar, Johans möten och det blir lite hackigt. Minst sagt.

Men det är nu hög tid att krypa ner i sängen. Verkligen…

Advertisements

Att vara borta en stund

Har varit i Borås ett par dagar. Erfarenhetsutbyte med Högskolan i Borås driftgrupp. Alltid lika roligt att träffa killarna där. De är helt galna, iaf några av dem. Och såklart kryllar det ju av tjejer på de här tillställningarna… Eller inte.
Summa summarium av onsdag-torsdag är att att det är kul och bra att träffas och diskutera våra jobb. Vi har mycket likheter, men är ändå så väldigt olika. Det är spännande. Igår blev det middag på hotellet, efter maten tog vi en konstprommenad med MF som visade oss ett par olika konstverk på stan. Sista målet var givetvis Pinocchio och det var lite kul att få se den omtalade statyn. Visserligen var det mörkt och kallt ute, men prommenaden gav oss välbehövlig påfyllning av syre, några för att nyktra till åtminstone lite och andra för att piggna till alt bli av med en dagslång huvudvärk. Det egentliga målet var McDonalds och glass, men när vi slutligen kom dit var vi både kalla och dessutom hade Donkan stängt. Det fick bli en youghurt på Ica istället.

Hem igen till hotellet och jag stöp ner i sängen. Så skönt att krypa ner i vita lakan och sova i egen majestät. Såklart är det alltid jobbigt att vara iväg från man och barn. Men en natt med god sömn, det tackar jag inte nej till.

Nu är jag iaf tillbaka till Jönköping igen, sitter och väntar på att Johan ska hämta upp mig och sen är det dags att dra sig hemmåt. Det blir en hel del kramar och pussar kan jag lova.