Det blir till att träna…

Igår när jag kollade på OS sändningarna var det herrarnas Artistiska gymnastik Lag. Det var så spännande och häftigt att se vilken styrka de här killarna verkligen har. Noel var imponerad han också. När jag en gång sa, “titta vad stark han är, mycket muskler…” Så svarade Noel med att spänna sin egen arm och visa mig. “Ungefär som de här”, var hans kommentar.

Hej och hå, killen har verkligen ingen verklighetsuppfattning ibland. Men när jag sa att han inte hade riktigt lika stora muskler deklarerade han bara promt. “Då måste jag börja träna!” “Jag går och gör plankan…” och så gick han iväg och körde plankan och diskuterade det hela med Johan. De tycktes komma fram till att det nog behövdes träna lite mer arm och därför skulle armhävningar testas. Noel låg på golvet och kämpade med typ tre armhävningar där rumpan antingen var rakt upp i taket eller platt mot golvet.

Lillklenis får nog ligga i och äta lite bättre om han ska bli stark…

Förtvivlan

Igårkväll kom Johan in till mig där jag låg i sängen i godan ro och kollade på OS och berättade att han fått ett mail från Ving och det stod att vår resa var avbokad. Fullständigt kaos utbröt kan jag meddela. Jag kände det som att min värld rasade samman en bit. Jag vet, det är en resa, men på något sätt har jag levt i snart tre månader med den som en form av målsnöre. Att ta sig dit, att få komma iväg hela familjen och NJUTA och ha en underbar semester tillsammans. Med tanke på sommarens väder har den blivit viktigare och viktigare. Och vips var allt borta.

Jag är inte direkt stolt över det, men det gick bara inte att hejda bitterheten som vällde upp inom mig. Johan fick sig ett par rejäla skopor ovett och natten har varit en pina. Hade jag dessutom inte haft nån form av spärr i mig hade jag nog gått ut och slagit sönder vår nya bil som på något sätt blev en måltavla för mitt raseri.

Idag har jag kollat på vings hemsida, men det mesta verkade vara bokat och mitt hjärta kändes så tungt.
Men nu under morgonen har Johan lyckats ordna allt, resan är på G igen och vårt hotell som vi båda tycker verkar vara rena rama drömmen är återigen bokat. Lättnaden är enorm och vi behöver inte berätta för Noel att resan inte blir av, något jag fasat för.

Jag har sagt ett litet litet förlåt till Johan, bilen är fortfarande hel och barnen är inte medvetna om nattens panik. Allt är lugnt…

Om en månad reser vi alltså…

Bild från ving.se

Lite lugn

Johan jobbar igen. Jag och barnen är lediga denna veckan också, sen blir det jobb även för min del. Fast bara en månad, sedan drar vi en vecka till Mallis. Ska bli skönt att få bada och sola rejält innan hösten kommer igång.
Men just nu är ju vädret helt ok. Igår hade vi poolhäng hela dagen och gick inte in förrän runt 22 på kvällen!
Idag är det lite molnigt men vi njuter ändå. Klipper gräs, badar, studsar och myser. Just nu sover tjejerna, Noel stack till sina kompisar och jag har lagt mig på en filt jämte poolen. Helt ok…

Vilodagen…

Efter en kväll med migrän igår sov jag som en stock inatt, vaknade strax innan halv sju och går upp med tjejerna. Sätter igång med tvätten. Lägger i, sorterar ren tvätt, hänger tvätt, viker tvätt, plockar leksaker, rensar kläder. Plötsligt spyr Nea i vår säng, verkar inte ha varit en bra ide’ att ge henne penicillin på tom mage… (ja, nu är vi inne på fjärde rundan med antibiotika…?

Mera tvätt alltså…

Resten av dagen har fortsatt med städ, sortering, tvätt, häckklippning, kratta häck, rensa häck, klippa gräsmattan som mer liknade en äng, städa rum, bädda om sängarna, tvätta…

Nu sover tjejerna. Johan och Noel är på Sörgården och jag har käkat kvällsmat och landat i soffan. Räknar med att slockna inom en halvtimme. Helt slut…

Men visst är ändå såna här dagar härliga. När man får Å mycket gjort. Det känns bra i mage och hjärta.

Nu

Regnväder

Detta regnande… Det lutar åt storstäd hemma idag. Skulle gärna ägna ett par timmar åt klädförvaring och fix. Bore skönt att få in tjejernas kläder på deras rum.

Julklapparna fixade!

Tjejerna målar. Jag svettas lite över klabbet, men försöker tänka att det är skitsamma…

Målar…

Jag ägnar dagarna åt att måla och fixa på familjens hus. I tisdags hjälpte vi till att bygga lite hos Lillsis, igår målade vi mamma och pappas hus och idag har jag varit och grundmålat hos Lillasyster.
Igår skaffade jag mig en hyfsad bonnabränna och idag har jag försökt att åtgärda den. Lite lätt röd på axlarna nu…

Imorgon blir det nog ännu lite målat, sedan tar vi och firar en 80-åring med god mat och säkert en öl.

Johan har ägnat dagen åt poolen och barnen. Nu är vattnet rent igen och imorgon hoppas vi att isen har smält så vi kan doppa oss.

Sommarfeeling!

Huvudfotingar

Så fort Nea får tag i en penna så ritas det huvudfotingar. Det är glada gubbar, fina prinsessor, Ida med långa ben och armar, arga gubbar och ibland lite prickiga.

Hon utvecklar ögonen mer och mer och kan bara inte sluta måla. När pappret tar slut lär hon fortsätta på väggarna…

Storasyster

Nea stökar inne på rummet. Det är dags att sova. Johan ropar “nu räcker det” när Nea tänder lampan för åttonde gången.

Den nionde gången ryter Storasyster Stella i: “NU RÄCKER DET!”

Hemma

På hemmaplan igen. Vi ägnar just nu dagarna åt att kalasa och kvällarna åt att grilla med vänner och senast ikväll blev det fotboll.

En vecka av lugn semesterlunk.