Ameh…

Under eftermiddagen idag infann sig en jobbig hosta. Inte kul att sitta på en föreläsning och störa med rethosta, men den gick att kväsa hyffsat iaf.
Under kvällen har den dock blivit lite värre. Försökte först med en kopp te, hjälpte inte mycket. Gick på lite tyngre grejer – glass…
Men det hjälpte ju bara för stunden. Är sugen på all testa Noels Bricanyl, men där drar jag en gräns. Hoppas på att den är borta imorgon istället.

Nu är det raggisar på, film på, täcke på och kanske lägger jag tom undan telefonen…

BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Payback time

Imorgon drar Göta och Yngve till Mallis. Vi ska vara kattvakt åt Hobbe, deras ögonsten… Det är skönt att kunna återgälda lite hjälp till någon som gjort så mycket för oss.
Svärmor och svärfar åker oxå iväg till solen, men där turas syskonen om att vara kattvakt.
Det blir mycket katt framöver alltså.

BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

Dagens träning för familjen avklarad

Noel stack direkt till bandyplan när vi kom hem strax efter 17.

Jag drog på mig träningskläderna vid 18. Då spöregnade det utanför. Satte mig vid datorn ett par minuter tills Lillsis knackade på, uppehåll och vi tog oss ut på vår runda. Dagens pass var 3 km i valfritt tempo. Vi körde korta intervaller.

När jag kom hem drog Johan på sig träningskläderna och stack ut på en runda med Nicke och Alice. Noel hämtades hem från bandyplan. In i duschen med en blöt 6-åring, trots protester…

Nu har Johan kommit hem, jag och Noel har käkat kvällsmat och snart är det min tur att skölja av mig den intorkade svetten.

Tycker nog vi varit ganska duktiga.

 

Så illa var det iaf inte…

Göta knackar på här hemma. Jag sitter med näsan nästintill mot datorskärmen, nerhasad i soffan och skiver. Jag tittar upp och ser henne komma in genom dörren. Hon frågar hur det är med oss, är det någon som är sjuk?

Jag ställer ifrån mig datorn och går mot hallen: “Nä, jag glömde datorn hemma och fick åka hem igen, då kunde jag ju lika gärna stanna här hemma och jobba.”

Göta stirrar på mig med fasa i blicken någon sekund, sen trillar poletten ner och hon utbrister:

“Herregud, jag trodde först du sa dottern…”

En höstmåndag hemma

Upp vid 06:00. Tvätta håret, klä på sig, föna håret, platta håret. Klä på tjejerna, väcka Noel, ta fram kläder till Noel. Ge Noel bricanyl. Sminka sig. Dela en risifrutti med Stella och Nea. Packa dagispåsen. Packa datorn. Ge Noel bricanyl igen. Klä på alla ytterkläderna. Släcka alla lampor. Gå in med skorna och hämta matlådorna. Ta med diverse påsar till bilen. Låsa dörren. Hoppa in i bilen och dra mot skola/dagis. Promenera över skolgården, hela familjen. Lämna av Noel. Informera om Noels Bricanyl. Gå över skolgården igen, en tjej i handen, en tjej i Johans hand. In på dagis. Klä av ungarna kläderna. Vinka åt en glad Stella och en ledsen Nea. Vänta på bilkaravanen genom Tenhult. Lämna Johan vid Holmgrens. In till HJ. Öppna bagaget för att ta ut matlåda, handväska och dator.

DÄR slutade allt att gå som på räls. (Om man då plockar bort de tre negativa bitarna ovan, Noels bricanyl x2 och Neas gråt vid lämning)

Det låg ingen dator i bagaget. Hmmm Johan tog ju ut den i bilen? Ringer Johan. Vilket är ganska dumt eftersom jag har kollat överallt i bilen och det finns ingen dator där. Varför ringa och påpeka det uppenbara? Men ändå gör jag det…

In till chefen. Jobba hemma? Tar sedan möte med genomgång av helgens incident på HLK och sedan in i bilen och hemmåt. Hemma i hallen står datorn som är nerpackad och klar i väskan. Blänger lite…

Katten vaknar. Vill ha mat. Ovanligt.

Fixar iordning i soffan. Packar upp och förbereder mig för att skriva. Går och byter bort jeansen mot ett par skönare byxor. Stoppar en diskmaskinstablett i diskmaskinen som Johan redan förberett. In i soffan, datorn i knät. Läser igenom anteckningarna från mötet. Det är tyst i huset. Med undantag av diskmaskinen som låter lite. Katten hoppar upp jämte mig i soffan. Andas en stund.

Sedan skriver jag. Det är lätt att skriva när man sitter i ett tyst hus. Vinden tar i utanför, det är grått och regenet slår mot rutan. Här inne lyser lampa och skärm. Och jag  tänker att det här en höstdag. En måndag med tydliga höstkänningar. När jag käkat lunch ska jag ta tag i lite annat skrivande. Kanske tänder jag ett par ljus också.

Dyster…

Efter filmen Precious, så kan jag inte ta tag i kvällen. Jag bara sitter här och kollar på tv och tittar på datorn. Larmen är helt borta nu i övervakningen. Bra jobbat kollegan A.

Kollar på vidare på tvn, filmen Four Feathers som går på 8:an. Den är dyster. Allt är dystert.

Det är mörkt ute. Jag ska gå och stänga alla fönster och låsa.

Gå och lägga mig ensam.

Det är dystert.

Det var tänkt att vara en helt vanlig lördagskväll

Tanken var att ha en myskväll med lillsis. Se på film och käka godis. Johan iväg på jobbfest. Barnen i säng.

Det började ju bra.

Lillsis köpte godis, vi käkade macka och te.

Sedan började det kärva lite. Vi tog inte direkt mysfilmen… Vi valde filmen Precious. Nog för att jag visste att det inte var någon komedi, men det här var något i hästväg jobbigt.

Mitt i filmen ringer kollegan A och informerar mig om att ett av våra serverrum verkar stå utan ström. Det var bara att sätta igång att ringa Höfabjour och sedan  börja informera kollegor och chef. Öppnade upp övervakningen och där var det rena rama julgranen.

Kollegan A tog på sig att åka in till jobbet vilket var tur eftersom jag var här hemma ensam med barnen. (Eller ja, jag hade ju lillsis så hade det kört ihop sig hade hon fått axla barnvaktsrollen.)

Filmen fortsatte och tidvis hade jag lust att bara skrika rätt ut. Tårarna strömmade ner för kinderna på mig och ett flertal gånger fick jag bara sätta händerna för ögonen. Samtidigt ska jag alltså hålla koll på larmen från jobbet.

Till slut började saker och ting hoppa igång på jobbet.

Filmen tog slut. Inget lyckligt slut, den tog bara slut och lämnade mig här full av känslor. Hur hårt livet är för vissa. Hur orättvist det kan vara.

Svårt att sitta och planera utredning varför ett antal servrar stannat när man har fått se en skymt av hur fruktansvärt hemskt livet kan vara.

Jag är så trög

Ska försöka få till en ny övervakning. Men jag är så jäkla trög. Fattar inte hur jag ska göra. Fattar inte vad det står. Fattar ingenting.

Är trött. Ska på möte om en halvtimme och tänker att det blir ju väldigt roligt. Efter det ska jag hem. Det är fredagmys idag. Det är toppenväder ute.  Kan ju hoppas att familjen är på lite bättre humör än den var imorse.

Kanske kan vi grilla ikväll. Det skulle vara gott.

Sen är det helg. Kanske får jag ta sovmorgon imon. DET var längesedan…

Uppgiven.