Hemma igen…

Så var man hemma igen. Men idag är det med en liten tjej som sällskap. Ingen feber än så länge och natten har varit lugn. Hon verkar vara på bättringsvägen.

Nu har resten av familjen begett sig till respektive dagverksamhet och jag och Nea kollar på film. Snart dags att fixa lite frukost.

Fredag, hoppas på fint väder så vi kan gå ut i trädgården lite. Sen är det väl lite städ och fix på listan….

Advertisements

På önskelistan

Jag vill ha nya gummistövlar.

Jag slängde mina gamla Tretornstövlar för ett tag sedan. Det är inte så att jag liksom bara kastar stövlarna bara för att få köpa nya… Men jag tror att jag fick dem (eller fick ärva dem) när jag var 16 år gammal och de var inte så mjuka och spänstiga längre direkt. Snöret smulade sig när man tog i det. Så illa var det faktiskt.

Så, ett par gummistövlar står nu på önskelistan. Har aldrig varit nån fan av just gummistövlar, jag snör hellre på mig mina vandringskängor som tål ALLT. Men där har jag ett litet problem då de tycks blivit för små. Hur gick det till?

Så, ett par gummistövlar alltså. Tittade på ett par Tretorn och hittade ett par fina. Men då får jag smäll på fingrarna av lillasyster som tycker att jag gott kan lägga på en eller ett par hundringar och få ett par Hunter. För det är, “status” i dem. Status, vem kollar in mig när jag går hemma på min blöta äng (aka gräsmatta) alt när jag är i stugan. Vem kollar in mig och tänker “wow, hon är cool, hon har ett par Hunter…”

Men, de är snygga och säkert väldigt sköna. Dessutom är de av en lite lägre modell och det gillar jag. Vill inte ha några “kängvarianter” det är för tanter… Utan ett mellanting. Det ska få plats med raggisar i och därmed är det inte så smidigt med höga stövlar som sitter åt som ett smäck runt vaden.

Kanske ett par Hunters ändå? Fast jag får väl önska mig dem i julklapp. Och beställa dem från England. Här i Sverige går det ju inte att köpa dem, de är löjligt dyra…

Om jag tänker på hur länge jag hade mina gamla stövlar så blir det ju inte så mycket pengar utslaget per år. (Bra argument…)

En i taget…

Den här förkylningen klubbar oss en efter en i familjen. Vi ligger inte alla i en hög och snörvlar samtidigt utan vi sprider ut det på ett par veckor…

Johan var sjuk förra helgen, sen jag, sen Stella och inatt fick Nea feber. Nu är det alltså “kruppungarna” kvar. Nea och Noel. Nea hostade och hostade inatt. Det kom upp en rufsig och rosig tjej ur sängen idag, log och informerade oss om att hon ville ha yoghurt. Hon slevade sedan i sig, men med en väldigt skakig hand. Jag förväntar mig nästan att kruppen kommer framåt kvällen. Kan ju ta en dag till, men nog kommer den att komma…

Noel tänkte däremot inte bli sjuk. “Nä, jag ska inte bli sjuk…”  (Så nu vet vi att det är så man gör.)

Bring it on…

Nu räcker det för idag…” My ass heller.

Det fanns lite mer jävelskap åt mig en söndagskväll. Det förkortas UVI och jävlar i mig vad ont det gör. Satt på toaletten och kissade blod från klockan 22 till 03. Det är löjligt länge. Störtlöjligt. Det är inte skönt att sitta på en toasits så länge.

Där satt jag och läste en bok, spelade gemspinner, grät en skvätt, lyssnade till traktorn och barnens nattljud, hänvisade Noel till den lilla toan, drack en massa vatten, läste lite till…

Slutligen, vis 03 släppte det någorlunda och jag kunde lägga mig en stund.

Klockan ringde 06 och traktorn klappade om mig och gick upp med barnen.

Antibiotika, dricka, kissa och vila… Det är väl ett par punkter på dagens schema.

BVC är det dessutom på schemat. Utvecklingssamtal för Noel dessutom. Föräldramöte på dagis kväll är också inplanerat.

Störtlöjligt…

Så går det uppåt igen

Söndag alltså… muntert värre.

Men så somnar ungarna. När man går förbi deras rum och ser dem ligga i sina sängar, var och en har en helt unik sovstil. De blir de bästa ungarna som finns. Världens finaste ungar faktist.

Gör mig redo för bastun. Tänker att jag kommer att må så mycket bättre efter en stund i värmen. Jag hämtar bok och handdukar. Men jag tar inte med mig ett glas vatten. Jag kommer att behöva det. Jag är inte bra på att basta. Jag kommer att vara tokvarm ganska snart och kommer att behöva sippa på kallt vatten för att stå ut med värmen. Men jag tar inte med mig ett glas vatten.

Jag går in i duschen och sätter mig sedan i bastun och läser min bok. Jag väntar. Jag testar.

Det skramlar ute i köket. Det går en stund. Han går fram och tillbaka mellan rummen. Sen hör jag klirr. Jag hör steg. Jag hör en dörr öppnas och snart även bastudörren. Så står han där med ett stort glas med kallt vatten. Med is.

Jag vet, jag gjorde ett test. Helt förkastligt. Jag skulle verkligen tjurat ännu mer om jag inte fått vattnet. Men å andra sidan så är det skönt att få den där lilla bekräftelsen när allt är piss. Att det bara är en liten svacka. Att allt är som vanligt. Det är bara jag som har en dipp, resten av familjen är som vanligt och finns där runt mig och – älskar mig.

Så vänder det för mig på riktigt. Jag ler. Jag blir glad. Jag bastar och läser en härlig bok. Jag svettas och sippar på mitt vatten.

Söndagen ser ut att sluta mycket bättre än den började.

 

 

Plötsligt händer det…

Lånade tre talböcker på bokbussen för ett par veckor sedan. De har stått på köksbänken och jag har suckat lite då och då över att jag måste ta tag i att importera dem i iTunes. Eftersom dagen ändå varit piss, så kunde jag väl lika gärna sätta mig och göra eländet.

Öppnar första fodralet, en skiva med mp3 filer. Wow

Öppnar nästa, en tjock kartong – en skiva med mp3 filer. Hoho

Öppnar sista kartongen, en ännu tjockare – överst, en skiva med mp3 filer.

Nån form av jackpot alltså.

Kan vara så att någon helt enkelt tänkte att “Nu räcker det för idag…”