På tal om inredning…

Handtaget på kylen har pajjat…
Jag har fixat ett temporärt alternativ.

Advertisements

På span efter textilier…

Sitter och kollar lite på matta till tv-rummet. Nu när pink-katten inte är kvar i huset så är det dags att börja köpa på oss lite mattor igen… I tv-rummet har vi tänkt oss en ryamatta och är nog ganska klara med valet dit.

Har varit inne på siten http://www.styleroom.se och man får ju lite ångest över att ens hem inte är så perfekt som de bilder man ser på underbara hem. Men å andra sidan kan man ju undra om barnen tex får leka i sina rum med Lexington lakan och kuddar, designprylar i varje hörn osv… Noels rum ser ut som en sjörövarslag till och från, jag är nöjd när det är upplockat från golvet varje kväll.

Men men, man får ju inspiration också. Tex till att byta ut tygerna på de kuddar som huserar i tv-rum och bibliotek. Det är ju trots allt snar vår och då kan man ju ha nått som inte är lika murrigt som det vi har nu. Jag kollar alltså runt efter tyger som jag tycker kan passa. Få inga idéer nu, självklart tänker jag inte sy kuddfodralen själv, det överlåter jag åt mamma…

Men först och främst är det mattan som ska fixas…

Usch, nu blev jag helt trött. Tyger osv är inte min grej alltså.

Status här på Spångvägen

Vaknade med ett öga som inte riktigt vill öppna sig helt. Lite ont i halsen och lite sådär seg i kroppen. Men jag har kommit igång lite ändå. Johan fixade en frukost som stod framdukad när jag kom ut från duschen. Nu är jag påklädd, sängarna bäddade, disken fixad.

Noel är toksnorig och hostar men är ändå på väg att bli piggare, man märker att penicillinet verkar.

Katten är slöare än någonsinn, bara ligger här i soffan och sover. Byter hörn då och då, det är enda rörelsen.

Utanför fönstret är det först grått och blött. En minut senare kollar jag ut och snön vräker ner i stora stora flingor. Det är minst “elva elva hundra snö ute”, säger Noel.

Noel sjunger, “vi är pigga, vi är pigga, vi är pigga…. ska vi kasta boll, eller gå ut?”

Klockan är 10:27, jag får en viss känsla av att dagen kommer att bli lång…

Den som inte…

… säger att mitt kök skiner när de kommer in i det är dödens…

Jag “skulle bara torka av lite…” men det blev en rejäl skrubbning av alla köksluckor, kakel, fläkt, spis och ugn.

Nu värker mina fingrar mer än vanligt och jag förtjänar verkligen att få lite uppassning när jag ligger i soffan ikväll med mina stela fingrar.

Idag

I den jämlika familjen är givetvis maken hemma och vabbar idag. Och jag går till jobbet…

Dagen började med ett besök på sjukhuset. Följde med som sympatistöd åt en vän. Vännen tycker att hon gör mig en tjänst i att “träna på att vara på sjukhuset…” Ja, vi gjorde varandra en tjänst kanske. 🙂

Efter lite dödslukt tog jag mig direkt vidare till ett telefonimöte. Ungefär samma känsla.

Sen sen lunch, ont i huvudet, rosig om kinderna och en värk som börjar sätta sig i ansiktsbenen. Jag misstänker att Noels pussande och vissa nysningar rätt upp i ansiktet har fördelat bakteriehärden lika mellan oss. Och självklart ska vi vara jämlika på allt, inte bara vabberi och hushållssysslor, i jämlika familjen delar vi även med oss av varandras sjukdommar.

Men nu är dagen snart till ända, mycket telefoni och lite print. Imorgon ska jag vabba igen och kanske får Noel ta hand om sin mamma istället för tvärtom?

Vab nr 1873

Ja, såhär när vintern börjar närma sig sitt slut känns det som att man vabbar till och från hela tiden. Så är det givetvis inte, Noel är inte mer drabbad än andra ungar på dagis. Men dessa envisa förkylningar som kommer och går, det är så tråkigt.

Idag är vi alltså hemma, jag och lillkillen. Natten har varit en lång pärs med hosta och gråt över ett öra som gör ont. Mina ögon går lite i kors känner jag. Tänker göra mitt bästa för att Noel ska ta och vila en stund på dagen idag.

Söndag

Idag har jag och Noel varit i Örserum. Vi åkte på 110-vägen och jag höll hårt i ratten och Noel höll rejält i stolen med båda händerna… Vi swichade fram på motorvägen.

Vi har städat klart lillsis lägenhet, käkat god middag hos storsis och umgåtts hela familjen. Noel har lekt med kusinerna och grät som vanligt när vi skulle åka hem. När sedan kom till Tenhult sa han: “Mamma kan du hålla utkik efter skyltarna nu? Jag måste faktiskt sova…”

Därmed fick jag sköta bilkörandet och samtidigt hålla koll på hastigheten alldeles själv…

Nu är vi hemma. Kass i ryggen och en huvudvärk är på G. Sängen lockar måste jag säga…