Minnesvärt…

I lördags var det dop för Alva, min brorsdotter. Dop brukar ju vara sådär kul, men detta dop går iaf till historien som det roligaste jag varit på. Både jag och Johan bävade lite för hur vi skulle få Nea & Stella att sitta stilla och vara någorlunda tysta under dopet, men det visade sig inte vara några problem. De var väldigt nyfikna på allt inne i kyrkan, tex gubben som hängde på ett kors lååångt upp i taket, lampora, fönstrena… allt var spännande. och när det inte var lika spännande längre så kunde man sitta på bänken och äta salta pinnar som mamman och pappan langade fram som värsta mutorna.

Efter halva dopet, när själva döpning osv var avklarat tyckte Alva att det räckte. Jäkla vilket vrål hon gav upp och det fortsatte i ca 15-20 minuter. Peter och Jenny var lagom avslappnade om man säger så. Vi på bänken kunde sitta där och le och tycka att hon var ganska rolig, men det var väl lagom roligt för föräldrarna…
Efter dopet stoppades Alva ner i vagnen och väl där slockande hon och sov sig igenom hela dopfesten.

Dopfesten innehåll fantastisk god mat, allt från Jennys spis. Alla barnen satt vid eget barnbord och det var ju nytt för mig och Johan att inte ha varsinn liten skit som man ska ha jämte sig, mata, plocka upp bestik från golv, fixa dricka, torka, mata, torka, plocka upp bestik från golv… Istället satt de alltså bland de andra barnen och åt och pillade i sig i godan ro.

Sammanlagt var det en härlig dag. Enda minuset var väl att man inte fick ha liten Alva hos sig. Hon bara sov ju…

Här är en bild på Alva och godmor Lillsis.