Vad menar dom?

Slumdog millionare går på tv. Jag har inte sett den och låg alltså och tittade lite. Började googla filmen och läser på imdb att det är en riktig “feel good” film.

Hur då? Jag har sett dryga 10 minuter och har så ont i magen och antar att jag kommer att få mardrömmar inatt. Fruktansvärda övergrepp på barn. Jag orkar inte se mer.

Såg jag de hemska 10 min eller är hela filmen sån?

Somnar nog till en gammal Poirot istället.

Mina tjejer


Ett foto av många från telefonen. Det är hemgång från kussen Filippa och tjejerna håller varandra i handen. På ett annat kort bråkar de över att Stella inte längre ville hålla i Nea, ibland är det tvärt om.

Vet ni vad, allt oftare slås jag av hur häftigt det är att vara med om att uppfostra tvillingar.

Hjälten jag

Helt klart piggare idag. Tjejerna sov gott till strax innan 6 och då är det ju hög tid att gå upp. Noel låg och drog sig en stund idag och masade sig inte upp förrän Stella gått in och hojtat lite på honom.

Nea var såklart först vaken. Hon tjatade upp mig efter några minuters viskande inne i sängen, “Äjjing…”. När vi står och gör en flaska välling kommer Stella ut och ställer sig utanför dörren till deras rum. Hon tittar på oss, skiner upp i ett stort leende och utrbrister “HEJ”.

Fasen vilken bra start på dagen vi hade.

Sen fick jag nästan ett bryt precis när jag spänt fast barnen i bilen. Neas gos var helt plötsligt borta. Hon hade den i handen när jag tog på henne ytterkläderna, sen har hon bara gått från dörren till bilen. Jag sprang runt och tittade, in och ut genom en låst ytterdörr, ut med ungen, ta av jacka och fleece, på med jacka och fleece, in med unge i bilen igen, leta igenom väskan. Jag tror att det liksom ryker lite ur öronen på mig “var i helvete är gos-jävlen då?”. In ännu en gång, tänder lampan i varje rum och hittar slutligen gos inne på tv-rumsbordet. Hur fan kom den dit?

Sen fortsatte allt att vara bra igen. Glada ungar som lämnades på dagis och fritids.

Imorgon kommer Johan hem igen. Imorgon kväll kommer jag att känna mig som en hjälte. Jag kommer att typ kräva att Johan också ser mig som en hjälte. En hjälte som klarat av att ta hand om mina tre barn alldeles (nåja med god hjälp av en fantastisk familj som finns runt omkring) själv. Precis som ensamma trebarnsmammor gör – typ alltid. Men jag klarade iaf en hel arbetsvecka…