Trevligt sällskap

Har tillbringat kvällen tillsammans med kollegor från HS. Tre av oss IT-människor beblandade oss med ett gäng från biblioteket. Herregud vad jag har skrattat!

Maten var verkligen sådär, men sällskapet var en riktig höjdare.

Sucker for stripes

Det är med randigt, jag är liksom helt fast…

Efter en snabb shopping idag kom jag hem med två nya toppar som var randiga. Vit bas med svarta ränder.

I helgen som var köpte jag också en vit top med svarta ränder. Så nu har jag likom tre likadana toppar, fast ändå inte. Det är ju ändå en “vanlig top”, en lösare och tunnare variant och sedan ett linne.

Nea kommer att gilla det här skarpt, det vet jag…

Stort stort stort

När Noel bet i en nektarin idag upptäckte han att han hade en lös tand. EN LÖS TAND! Det blev förstås jubel och jag blev lite nojig eftersom det finns ett par saker som göra mig sådär “uäkig” och det är ju då ormar, hål i öronen och det där med att tappa tänder… Men det gick såklart inte att hålla igen här, Wow liksom, stora killen tappar sina första tänder. Som han har väntat på att de ska börja bli lite lösa.

Först var det lite otäckt, lite gråten i halsen, lite blankt i ögonen. På Noel då alltså. Men när jag sa att han måste springa ut och berätta för pappa återfick han modet och ut genom dörren och vrålade så hela Öggestorp hörde det. “Pappa, jag har en lös tand!”

Stort alltså…

Senare på kvällen när jag säger godnatt per telefon får jag höra att det är fyra tänder som är lösa. Fyra tänder i Noels mun är lösa. Jag blir lite svimfärdig bara jag tänker på det. Möjligtvis kan det bli någon svimning också. Enda gången i mitt liv som jag faktiskt har svimmat är i trean när fröken stod och pratade om just tänder och det blev sådär “uäkigt” och duns så åkte huvudet rakt ner i bänken.

Töntigt egenligen, men tanken på det där svarta hålet som blir efteråt. Det där svarta hålet som man känner med tungan.

Stort med lösa tänder alltså.