Från det ena till det andra…

Vi sitter här hemma och kollar på lite rörstrandssaker. Det är lite skumt att jag har en ungsform i Rörstrands Bodega… men vad jag än söker på så hittar jag ingen liknande.

Så helt plötsligt kom jag att tänka på att Paulo Roberto faktiskt heter typ, två förnamn… Men han är ju italienare så det kanske kan funka så. Kanske hade han kunnat heta Roberto Roberto? p
Då kom jag ihåg en man från min uppväxt, han hette Björn Tiger. Undra vad Noel skulle tänka om han kom fram och sa: “Hej, jag heter Björn Tiger.” Noel hör ju tre ord, ett hej och sedan två djur, björn och tiger, typ hans favoritsamtalsämne. Men knappast något man kan heta? ‘
När Tina berättade för Noel att “Tobbe heter Torbjörn” så hörde nog Noel bara: Tobbe… björn – och automatiskt tänker Noel på björnarna som gömmer sig bakom “lilla huset” här på trädgården… Han kan nog inte riktigt knyta an till att någon kan heta som ett djur. Eller typ Sten…

Åter till Björn Tiger, hur tänkte hans föräldrar egentligen. Var det ett skämt? Eller liksom bara blev det så?

En annan kul grej är när folk heter två likadana namn. Typ, Boutros Boutros Ghali, Zsa Zsa Gabor, ja det finns ju säkert många. Men varför heter man två likadana namn?

För övrig så har Johan precis avslöjat att han köpt två tallrikar på Tradera, Rörstrands Jaffa. (skitfula)
Johan: “De är jätteovanliga”
Jag: “Men vad ska vi ha dem till?”
Jag: “Vad gav du för dem egentligen?”
Jag ser priset…
Jag: “VA!”
Johan: “Ok, det var ett impulsköp, men de är häftiga”
Jag: “Men vad ska du ha dem till?”
Johan: “Typ samla på… ok, det är det du inte gillar…”
Jag: “Precis”

Så någon som vill köpa två skitfula Rörstrands Jaffa tallrikar? Typ, nån som vill samla skit, eller som faktiskt har fyra andra och bara har letat ihjäl sig efter två till…

Nä, nu knyter vi ihop det här. Jag anser att man handlar saker som man har nytta av. Jag har inte samlargenen i mig helt enkelt. Jag vill ha funktionella saker och om de är snygga och häftiga är det kanon.

Advertisements

Misstänksam

Fick ett samtal för en stund sedan…

“Du, jag ska skriva ett postogram och det ska vara nått med kärlek. Så jag tänkte på dig.. “
“Ja, jag är ju verkligen kärleken personifierad…”
“Typ…ha”
“Jamen ta Nils Ferlin eller nått…”
“Jag har liksom inte tillgång till nått material.”
“OK, jag kollar lite och ringer sen.”
“Tack”

Har nu surfat runt och letat kärleksdikter och jag mår lite lätt illa.
Måste nog äta snart…

Träningsnöje

Idag på sjukgymnastiken var det en kille som tränade i bar överkropp. Alltså, hur kommer man ens på tanken? Först garvade jag lite inombords, men sen fick jag lite dåligt samvete och tänkte att kanske hans sjukgymnast sagt till honom att ta av sig tröjan lite så hon kunde se musklerna eller nått vid just den övningen, men så verkade inte fallet vara utan han fortsatte passet utan tröja. Då garvade jag lite igen…

Sen tänkte jag att han kanske glömde t-shirten hemma, det kan man ju göra..  Men nej, det gör man väl inte?

Jaja, det var mitt lilla nöje under träningen idag, garva åt tönten.

För övrigt så tycker Pelle att jag gör framsteg och jag kan bara hålla med. Träningen med stabilitetsövningarna går väldigt mycket bättre. Så även om värken i ryggen / kroppen inte blivit så mycket bättre märker jag ändå att jag börjar få tillbaka lite styrka i kroppen. Små saker som att jag märker att magmuskler spänns vid vissa tillfällen osv. Det är framsteg, även om de är små.

“Vi tuffar på framåt i lugnt takt… det är bara att ha tålamod….” Pelles ord om hur vi lägger upp träningen.

Höst

Ibland blir man bara mållös av att se sig omkring en sådan här dag. Det är en fantastisk höstdag ute. Jag skulle helst vara hemma och ta en långprommenad, fika med varm chocklad utomhus, hämta posten, strosa omkring. Bara njuta av det vackra som omger oss.

Men istället har jag flängt runt i bilen. In till sjukgymnasten, tränat mig helt slut, slängt mig i bilen för att åka hem då handduken inte fanns med i väskan. Käkat lunch och sedan är jag här framför datorn igen.

Men nu kommer resten av dagen så som tåget. Op5, op5, op5 op5…