Triathlon SM – Örserum

Jaha, då var det alltså dags igen. Örserums Triathlon går av stapeln imorgon lördag och vi är som vanligt trogna funktionärer, vare sig vi vill eller inte misstänker jag.
Nåja, det är faktiskt roligt.

Naturligtvis borde man själv vara med och inte sitta inomhus framför datorn, men simning är ju inte min starka sida… Inte löpning heller… Kanske skulle lagtävlingen vara nått för mig.

Har ni inget för er så åk och heja på de där stackarna som sliter ut sig själv fullständigt… 😉

Jag räknar ner…

… timmarna tills jag kan åka och hämta Noel på dagis. Lämnade honom idag, storgråtande med armarna utsträckta mot mig. Det sista jag såg var att han stod i fönstret och grät.

Jag hatar det, jag hatar att lämna honom där i det tillståndet. Det spelar inte så stor roll att jag vet att han inom tio minuter har glömt det hela och är som vanligt. Det är så fruktansvärt att gå ifrån honom så han ser det.
Jag är otroligt tacksam för att detta inträffar som mest en gång varannan månad. Noel älskar verkligen sitt dagis och stormtrivs och utvecklas som aldrig förr. Men idag var det helt enkelt inte hans dag.

Jag smiter lite tidigare idag för att hämta honom och sedan åker vi och handlar fredagsmys, nu är det ju vardag igen, så godis i veckan är ett minne blott. Fredagsmys och kanske nått gott på lördagen, oftast det som blir över eftersom han tröttnar ganska fort på sina sötsaker.

Sen blir det förberedelser för morgondagen hela kvällen. Imorgon är det Triathlon SM i Örserum.