Om fyra minuter

stänger jag av Idas film…

Det är dags för mr Poirot. Jag har läst boken som kvällens avsnitt ska handla om. Läste den för en vecka sedan. Får se om de stämmer någorlunda överrens.
Synd att jag berättade det för Ida. Annars kunde jag suttit här och verkat hur jäkla dektetivaktig som helst och bara löst fallet före Poirot.

Det hade varit nått…

Ordningen är återställd

Lillsyrran är hemma igen. Nu sitter hon i fotöljen jämte (i hästkläder för övrigt…) och glor på tv:n och förklarar hur hungrig hon är.

Ida: “Så jävla hungrig är jag”
Jag: “JOHAN, kan vi få nån mat? Ida är hungrig…”
Johan: ummm

40 minuter går, jag hinner söva Noel och komma tillbaka till soffan.

Jag: “Men Johan, för fasen, kan vi få nån mat snart eller?”
Johan: Ummm

Johan sitter framför datorn. Går jag inte in och ryter till snart så kommer det inte bli mat före kl 22…

Låt mig vara ifred…

… bara en liten stund?

Nån kramar om mitt huvud, jag hoppas att det är vädret och inte migrän på gång.
Nån har stoppat in bakplåten i ryggen igen, och den bränns.
Dessutom har den där jäveln, han som gör mat hemma, givit mig en alldeles för stor (men fruktansvärt god) portion mat. Och givetvis äter jag upp allt, och sen protesterar magen nått så våldsamt.

Ge mig lite vila. Eller ge mig lite förnuft…

Bilsnack…

På väg till dagis idag:

Noel: Pappa dagis, mamma och Noel jobba.
Jag: Ska pappa vara på dagis?
Noel: Ja, Noel och mamma jobba.
Jag: Var ska du jobba någonstans då?
Noel: Jobbet!
Jag: OK, men kan pappa verkligen vara på dagis? Är inte han för stor?
Noel: (funderar) Neeeeej, pappa inte vara dagis ju.
Jag: Ska du vara på dagis då, så får pappa åka till bilaffären?
Noel: Umm

Jag är ett skräp…

Insåg i morse att min syn kanske inte är så pass bra som jag sjävl anser… På gott och ont så har jag faktiskt stora problem med att se ner till vågens streck om jag ska väga mig. Johan brukar säga att jag är halvblind, eftersom jag oftast kan utläsa skyltar osv på halva avståndet först.

Så jag får väl helt enkelt börja använda mina glasögon igen, trots att jag ser ut som – usch – i dem.

Sen får jag höra vid fikat “Har utväxten kommit ända ner till tofsen nu!”
Hoppsan…
“Ja men det är ju två olika utväxter…” säger jag, precis som det skulle göra saken bättre.

Nä jag måste helt enkelt ta ett ryck och fixa till håret, det behöver både klippas och tonas. Det måste ju helt enkelt vara hyfsat till bröllopet i vilket fall som helst.

Jag ser alltså ut som ett skräp – nu med glasögon på köpet.

Bra start…

… på dagen får man genom att hoppa över morgonpromenaden, då ryggen var för jävlig igår, och dessutom komma till jobbet och gå över till andra huset och käka winerbröd hos kollegorna…

Nja, inte världens bästa start kanske, men ändå trevligt att bli bjuden på fika.