The Number 23

Såg precis filmen The Number 23 med Jim Carrey. Låg mest och tyckte filmen var seg och lite halvskum tills de sista 30 minuterna. När filmen var slut tyckte jag att den faktiskt var riktigt bra…

Är det ett bra eller dåligt betyg?

Neej…

Låg inne i sovrummet och kollade på tv:n idag när det kom en riktig åskskur. Regnet slog i backen och jag ser genom fönstret att stuprännan svämmar över… Jag går upp ur sängen och ut på altanen, sticker ut huvudet genom dörren och tar en titt på stupröret. Japp, nått är fel. Det sprutar ut vatten längst ner och det formligen svämmar över i rännan. Det är nån konstig fontän därute.

Det är nått fel på stenkistan antagligen, det har vi misstänkt förrut.

Lite senare när regnet har bedarrat så hoppar jag i gummistövlarna och går ut och inspekterar. Hela gräsmattan utanför altanen är vattensjuk, det klafsar och jag ser vattnet stå lika högt som plattorna. Suck…

Går in och hämtar Johan…

Säkert sex skottkärror, otaliga vattenhinkar och mycket grävande så suckar Johan lite över fd ägarnas sätt att göra stenkistor. Inte mycket till sten och dessutom ligger det en hel jävla toalett i hålet. Inga silar uppe i rännorna vilket har gjort att allt därnere har slammat igen…

Vem fan slänger ner en hel toalett i en stenkista?

Vidrigt…

Det kröp en fästing i min säng. I min säng alltså.
Jag hatar fästingar. Alla sängkläderna har hängts på vädring och egentligen vill jag tokstäda hela sovrummet…

Men det är ju troligtvis så att katten tog med sig en in som trillade av i sängen. Det är säkert inte nått fästingbo i mitt sovrum. Nej, det är det nog inte…

Matt

Kände av lite huvudvärk under gårdagen och när vi lämnade Tenhult så började den sätta igång på allvar. Resten av kvällen är ett töcken. Full migrän och jag vet att jag låg och tryckte händerna mot ansiktet för ett tag var jag säker på att mina ögon skulle tryckas ut ur huvudet.
Trots att rummet var mörklagt så kändes varje liten strimma av ljus som en blixt och jag har inga andra ord än fruktansvärd fruktansvärd smärta.
Efter ett antal timmar och en andra tablett och en stund av hyperventilering där benen i hela kroppen känns som de skakar, lyckades jag tillslut lugna ner mig med Johan liggandes jämte mig, han pratar med mig lugnt och får mig tillslut att andas djupt.

Idag är jag helt slutkörd. Känns som om jag har sprungit ett maraton, eller ja iaf ganska långt…

Besöksrunda

Igår var en besöksrunda… Först till Örserum där vi fick mat och lite prat med mina föräldrar, därefter åkte vi till kompisarna N & F och där lekte Noel med de vilda killkompisarna. Det bjöds på en fantastiskt god annanaspaj som jag måste försöka få recept på… eller inte kanske, det kan ju bli en upprepning av “kladdkake-beroendet”…

Inte så förvånad…

Vi har som en liten oskriven regel att den som går upp först på morgonen fixar undan i köket mm… Detta funkar ganska ofta, eller iaf varannan dag. Kanske är den där regeln väldigt oskriven?

Igårkväll sa jag till Johan att han fick tömma tumlaren, för jag hade ägnat stor del av dagen till att jobba i tvättstugan… Dessutom påminde jag honom om de där “olyckskallsingarna” som Noel fixade under dagen.
“Jag har sköljt av dem men de måste in i maskinen…”

Men de där kallsingarna ligger i diskhon i tvättstugan fortfarande, disken står över hela diskbänken i köket. Istället har han duschat, ätit frukost (jag och Noel åt macka i sängen) och sedan gått ut och cyklat med Noel.

Jag funderar på hur länge de där kalsongerna kommer att ligga i tvättstugan innan han kommer ihåg?

De ligger därinne och stör mig…