Känns som jag gått och väntat på fredagen hela veckan och nu är den äntligen här så har stämningen ändå på nått sätt svårt att infinna sig.
Kanske beror det på att jag har fullt upp på jobbet, normalt sett så är vi ju 5 pers på drift och idag är jag ensam. Men som vanligt när Anders och Stefan håller sig borta så verkar det lugna ner sig ordentligt. 😉
Morgonen började sådär, Noel kinkade lite när det började bli dags att klä på sig och åka till dagis. När jag gick fram till soffan och lyfte upp honom så låg det en kattjävel på lur under soffan och satte klorna i foten på mig. Reaktionen är ju såklart att slita åt sig foten vilket resulterade i att jag med full kraft dänger hälen i den vassa kanten på det nya soffbordet…
Ett illvrål följt av nån gråtskrattblandning följde. Ändå lyckades jag sätta mig ner på bordet och släppa ner Noel på golvet. Han fattade ju inte nått, en mamma som kommer jagande till soffan med ett leende på läpparna byts helt plötsligt ut till nån vettvilling som vrålar av smärta, slänger förbannelse efter katten och därefter skrattar och gråter omvartannat. En pappa som står som ett frågetecken och undrar vad fasen som pågår.
Jaja på med kläderna och linkandes iväg med stöveln som tryckte på den ömma hälen…
Johan fick lämna av Noel på dagis, allt gick bra tills Thea kommer med den där leksakskatalogen som hamnat i alla barnfamiljers brevlåda… “Miin” skriker Noel och börjar böla när Thea inte vill lämna ifrån sig katalogen.
Som vanligt ska vi vinka från bilen till Noel som står i “vinkfönstret”, precis när vi åker förbi och kör ner rutan och vinkar som sjutton går det förbi ett gäng människor som förundrat stirrar på oss… (de måste ha tänkt: Öhh känner jag dom??)
Väl på jobbet har dagen surrat förbi i full fart. Har varit och lämpat av en tekniker från Inserve i vårt serverrum på HLK, han sa att han hade att göra i åtminstone en timma så jag lämnade honom där. När han ringer efter ca en timma så står jag nere i vår entré och han säger att det tar lite längre tid än beräknat. Vi pratar lite och helt plötslig börjar larmskåpet att tjuta och på nått sätt så fortsätter jag svara den här killen men lyssnar inte på vad han säger utan ängnar mig istället åt att kolla på larmskåpet. Helt plötsligt inser jag att jag har svarat ja på flera frågor och sedan lagt på…. Vad sa han? Kanske ville han komma ut eller har gått ut och vill bli insläppt igen??? Herregud vad pinsamt… nåja, han ringer väl igen om han vill nått… Får skylla på att jag är lite småstressad idag.
Snart är det fika och jag och Helena tänkte slå till på nån kaka eller så… mums!
sbriland 